Ayasuluk Kalesi

Ayasulukberget, som ligger strax ovanför Selçuks centrum, är både den första och sista bosättningen i Efes. Enligt Kultur- och turistministeriets sida om historiska platser har bebyggelsen på berget varit kontinuerlig från neolitisk tid till osmanska perioden. Det anses att platsen var huvudstaden för kungariket Arzawa-Mira under hittiternas tid, och Apasa var dess namn. Murar från bronsåldern, tholos-gravarna och mykenisk keramik stödjer denna uppfattning. År 560 f.Kr. flyttade lydiska kungen Kroisos staden till området kring Artemis tempel, och omkring år 300 f.Kr. grundade Lysimakhos det som idag är Efes' historiska plats. När hamnen fylldes och staden började avta, flyttade befolkningen tillbaka till berget från och med 7:e århundradet. Bergets namn kommer från Hagios Theologos, namnet på en byggnad som fanns där under bysantinska perioden; turkiska och arabiska källor kallade den Ayasuluk. Enligt TDV Islamic Encyclopedia fick bosättningen namnet Selçuk år 1914. Ursprungligen fanns en enkel minnesmärke över graven, och under 5:e århundradet byggdes en basilika med ett trägolv. Efter jordbävningarna i början av 6:e århundradet lät kejsar Justinianus och Theodora bygga den nuvarande basilikan med ett korsformat plan, tre skepp och sex kupoler. Enligt Wikipedia byggdes en cirka 650 meter lång vattenledningsbro under Justinianus för att förse berget med vatten. Efter de arabiska invasionerna under 7:e århundradet omgavs basilikan med murar för att skydda den; detta är den första fasen av fästningen, som är en bysantinsk konstruktion. I oktober 1304 tog Sasa Bey över regionen och införde turkiskt styre, och kort därefter kom Ayasuluk under kontroll av Aydınoğlu Mehmed Bey. Från och med 1350 blev det huvudstad i Aydınoğulları-sultanatet, och år 1375 lät İsa Bey bygga en stor moské med sitt namn på södra sidan av fästningen. Timurs expedition år 1402 förstörde fästningen, och under sultanatet och den osmanska perioden genomfördes reparationer och tillbyggnader, vilket resulterade i dess nuvarande utseende. År 1475 bodde det cirka 2200 människor i staden; med Izmirs framväxt minskade befolkningen från och med 17:e århundradet, och fästningen förlorade sin betydelse. De inre murarna på bergets högsta punkt, från seljuk- och osmanska perioderna, är förstärkta med femton torn. Det finns två portar till fästningen, en i väst och en i öst. Nära portarna finns fem valvformade cisterner; under belägringar försåg dessa cisterner med vatten. I mitten av gården står Kale-moskén med en kupol, och minareten står delvis kvar. I väster, ovanför, finns en turk Utgrävningarna och restaureringarna fortsätter idag under ledning av Sinan Mimaroğlu från Hatay Mustafa Kemal Universitet. En artikel publicerad av Büyükkolancı år 2023 beskriver två moskéer med vinklade tak som identifierats genom gamla gravyrer och fotografier, vilket visar att området fortfarande kan ge nya upptäckter. Ayasuluk-berget tillfördes UNESCO:s världsarvslista år 2015 som en av de fyra komponenterna i Efes världsarvsområde. Fästningen kan besökas med en biljett till Ayasuluk-St. Jean-utgräkningsområdet. Utgräkningsområdet är öppet varje dag, och Museumskortet gäller. Öppettiderna för fästningen kan skilja sig från utgräkningsområdets; kontrollera aktuell information på muze.gov.tr. Ingången ligger i İsa Bey Mahallesi, på St. Jean-gatan; efter att ha besökt basilikan, klättrar man uppför backen för att nå fästningens port. Från murvägen kan man se İsa Bey-moskén, området för Artemis-templet i slätten och vägen till Efes i fjärran. Det är lite skugga inne i fästningen; besök tidigt på morgonen eller sent på eftermiddagen under sommaren, ta med vatten och använd skor med platt sål. Det finns tåg- och bussförbindelser till Selçuk från Izmir; utgräkningsområdet ligger på gångavstånd från stadens centrum. På samma dag kan man kombinera besöket med İsa Bey-moskén, Efes-museet och Artemis-templet; Çamlık ångloksmuseet och Belevi-minnesmonumentet ligger också på kort avstånd med bil.