Aslantaş ve Yılantaş

Aslantaş och Yılantaş är två monumentala frygiska klippgravar som står sida vid sida i Göynüş-dalen, i distriktet İhsaniye, nära Afyonkarahisar. Dalen kallas också Köhnüş och Kohnüş i vissa källor. Gravarna ligger ungefär 11 kilometer öster om staden İhsaniye och cirka 30 kilometer norr om Afyonkarahisars centrum. Enligt provinsens kultur- och turistministerium nås dalen genom att lämna Afyon-Eskişehir-vägen och följa en kort väg. Att känna till regionens historia underlättar förståelsen av de två monumenten. Enligt uppgifter från guvernören i Afyonkarahisar etablerades det frygiska riket på nytt efter att Kimmer-folket attackerade omkring 660 f.Kr. och det tidigare riket med centrum i Gordion kollapsade. Det frygiska riket etablerades sedan igen i de klippiga och skogsrika områdena runt Yazılıkaya och İhsaniye. Göynüş-dalen är ett av de viktigaste områdena från denna andra period. Förutom Aslantaş och Yılantaş finns det också ett utomhusaltare som kallas Maltaş och en klippformation i mitten av dalen som kallas Köhnüş Kale. Aslantaş får sitt namn från de lejonreliefer som finns på dess fasad. Denna klippgrav är huggen ur en enda klippa som är cirka 11 meter hög. Sidorna och framsidan av klippan är utjämnade. Två stora lejon står mittemot varandra på vardera sidan om den lilla ingången till gravkammaren, med frambenen lyfta. Enligt Kulturportalen finns det små lejonvalpar under lejonens fötter, men dessa är mycket slitna idag. Ovanför ingången finns en relief som liknar ett livsträd, och ovanför det finns en solmotiv med utbredda vingar. Det finns trappsteg huggna i den övre delen av klippan. Inuti gravkammaren är taket något välvt, och på vänster sida finns en liten cell där den döde låg på en bänk, kallad klin. Det antas att Aslantaş tillhörde en viktig frygisk kung. Enligt Kulturportalen dateras monumentet till 7:e århundradet f.Kr. Enligt den engelska Wikipedia diskuteras två olika årtal, från början av 8:e århundradet f.Kr. till slutet av 7:e århundradet f.Kr., men det senare datumet föredras oftast på grund av den utsmyckade fasaden och den lilla ingången. Yılantaş ligger väster om Aslantaş, i samma klippformation, och är enligt källorna cirka 70 till 80 meter bort. Denna grav, som tros ha tillhört en adelsman, var större och mer imponerande än Aslantaş. Men klippan som den är huggen ur har troligen spruckit och fallit på grund av naturliga orsaker, och den ser idag ut som en trasig block. På en av klippbitarna kan man se delar av en lejonrelief, huvudet och fötterna. Det finns olika förkl Takbjälkarna i taket är utsmyckade med reliefar. Baserat på den palmbladformade kolonnen på Kulturportalen, dateras gravmonumentet till omkring 700 f.Kr., medan den holländska arkeologen C. H. E. Haspels föreslog 6:e århundradet f.Kr. Det första man bör titta på i dalen är fasaden av Aslantaş. Studera noggrant och från lite avstånd lejonens kroppar, solsymbolen ovanför porten och de släta ytorna på sidorna av stenen. Gå sedan västerut och fortsätt till resterna av Yılantaş, där du kan leta efter fragment av en lejonklo. Svenska fotografen Guillaume Berggren fotograferade Yılantaş på 1870-talet, och hans bilder är ett av de tidigaste dokumenten som visar hur stenen såg ut för 150 år sedan. Om du har tid kan du också besöka Maltaş, som ligger cirka 500 meter bort. Maltaş är en stor, i klippan huggen fasad med nischer, och den är väl bevarad eftersom den nyligen grävdes fram. Göynüş-dalen ligger också längs Frig-leden, en vandringsled som sträcker sig från Seydiler i Afyonkarahisar till Yazılıkaya i Eskişehir. Denna led är markerad med röda och vita markeringar och går genom dalen norrut, mot Döğer. Det finns inga vägar som leder till alla delar av dalen; man måste gå genom fälten, så det är bra att ha stadiga skor och ta med vatten. Eftersom det är lite skugga är morgon- och kvällstid mer behagliga än de varma eftermiddagarna under sommaren. För information om besöksvillkor och eventuella förändringar, se de senaste meddelandena från Afyonkarahisars kultur- och turistmyndighet. Klättra inte på monumenten och rör inte vid reliefarna; den mjuka tufstenen slits lätt.