Antalya Saat Kulesi

Antalyas klocktorn reser sig över den gamla stadsmuren, precis vid den huvudingång till Kaleiçi som kallas Kalekapısı. Här möts stadens moderna centrum med dess historiska kärna; de flesta som reser med spårvagn eller buss stiger av och går in i Kaleiçi genom just detta torn. Enligt inventeringen av Antalya kommun står tornet ovanpå en del av den gamla stadsmuren. Kalekapısı, som även kallas Pazar Kapısı, Çarşı Kapısı och Asitane Kapısı, var en port som beskrivs av Ibn Bibi på grund av belägringarna år 1207 och 1216, och som Evliya Çelebi kallade Varoş Kapısı. Själva porten förstördes under första världskriget; idag finns det bara tornet och dess mur kvar. Murarna som tornet bär på har en historia som sträcker sig över två tusen år tillbaka till 2:a århundradet f.Kr; de restaurerades under bysantinska tiden för att stå emot arabiska attacker, och när området kom under seljukernas styre år 1207 tillkom ytterligare murar. Det sägs att det fanns över sextio torn längs murarna; de flesta förstördes innan 1920-talet, och rivningen av resten slutfördes på 1930-talet. På Antalyas länsstyrelses sida om Kaleiçi nämns Hıdırlık-tornet, Hadrianusporten och klocktornet som de delar av stadsmurarna som finns kvar idag; alltså är detta torn en av de synliga resterna av ett tidigare försvarssystem. Byggåret för tornet varierar beroende på källor, och denna motsägelse bör återspeglas. Enligt Antalya kommun byggdes tornet år 1921 av Antalya kommun, med bidrag från invånare från Izmir som flytt till Antalya efter att staden ockuperats. En nyhetsartikel från DHA och en artikel på turkiska Wikipedia, som beskriver restaureringen år 2022, kopplar däremot tornet till år 1901, det vill säga till 25-årsdagen av Abdülhamid II:s tronbestigning. Enligt denna berättelse skickade den tyske kejsaren Wilhelm klockor som gåvor till osmanska städer för att fira jubileet, och klockan i Antalya var en av dem. Skillnaden på tjugo år mellan dessa två årtal är ännu inte löst i någon källa; vi väljer därför att placera tornet någonstans i början av 1900-talet, mellan de sista åren av det osmanska riket och de första åren av republiken. Arkitekturen är enkel och tydlig. Den nedre delen är ett fyrkantigt torn byggt av sten och tegel; ovanpå detta finns ett lager av finare, huggen sten, och ovanpå det sitter klockans mekanism. Enligt artikeln på turkiska Wikipedia är tornet 14 meter högt från marken, och 8 meter högt mätt från toppen av murarna. Varje sida har en rund klocka, och högst upp finns en klocka. Enligt kommunens inventering var den övre delen av tornet täckt av en kupol fram Antalyamuseets arkiv innehåller ett foto från 1930 som visar att siffrorna på den ursprungliga urtavlan var på osmanska. Samma foton bekräftar att tornet i sin ursprungliga form hade en kupol; senare tillagda dekorationer togs bort och en ny, blyklädd kupol byggdes enligt ritningarna. Restaureringsteamet planerar att installera en mekanism tillverkad med teknik från den aktuella perioden, tillsammans med en urtavla med osmanska siffror, för att ersätta den förlorade mekanismen. För att se tornet behöver man inte göra någon särskild ansträngning; det räcker att stå på torget vid Kalekapısı och lyfta blicken. Den bästa fotovinkeln är från sydost, där man kan få med både tornet och Tekeli Mehmet Paşa-moskén, som reser sig bakom tornet med sina kupoler. Denna moské byggdes av Tekeli Mehmet Paşa mellan 1606 och 1617; dess stora centrala kupol stöds av två halvkupoler i öst och väst, och tillsammans med tornet bildar den silhuetten av ingången till Kaleiçi. Tidigt på morgonen är torget lugnt, och stenstrukturen på tornet syns bättre i sidobelysningen. När kvällsbelysningen tänds kan urtavlorna ses på avstånd. Gatorna som leder från tornet ner till Kaleiçi leder till Yivli Minare, Karatay-medresan och den maritima hamnen. Kalekapısı är också en viktig knutpunkt i stadens centrum; det är enkelt att ta sig hit med spårvagn och buss. Man kan inte gå in i tornet; det är en struktur som står på ett torg, och man kan se den från utsidan varje timme. Innan man fortsätter in i Kaleiçi, stanna en stund och titta på urtavlorna; staden har läst av tiden från detta torn i över ett sekel.