Alanya Tersanesi

Varvetet nära Röda tornet, beläget inom fästningens murar som sträcker sig ner mot havet, är det första varvet som grundades av Anatoliens Seljuk-sultanat vid Medelhavskusten. Byggandet påbörjades sex år efter att sultan I. Alaeddin Keykubad hade erövrat staden. Enligt källor påbörjades byggandet år 1227 eller 1228, och enligt Wikipedia slutfördes det inom ett år. Sultanen hade tidigare grundat ett varv i Sinop vid Svarta havet, och med etableringen i Alanya och utvidgningen till Medelhavet fick han titeln "sultanen över de två haven". Idag presenteras det som det enda bevarade Seljuk-varvet i Anatolien. Strukturen består av fem valvöppningar som vetter mot havet. Enligt kommunens uppgifter är bredden på varje öppning 7,70 meter, den längsta är 43 meter och den kortaste 32 meter. Den fasad som vetter mot havet är ungefär 57 meter lång, och djupet varierar mellan 40 och 44 meter, enligt källorna. De fem öppningarna skiljs åt av smala, bågformade väggar. Väggarna är byggda av huggen sten, medan valv och bågar är byggda av tegel. Öppningarna i valven släpper in ljus och ventilerade även ut rök från verkstaden. Strukturen är placerad för att maximera användningen av dagsljus och är byggd på olika nivåer för att minimera ingrepp i berget. Havet når inte in i alla öppningar; de landnära ändarna är delvis täckta av grus och delvis av sten. Vid den landnära änden av den tredje öppningen finns en brunn med sötvatten. En lagringslokal, uthuggen i berget och belägen intill varvet, får ljus genom ett hål i taket. Ingången till varvet sker från den gamla hamnen i nordväst, genom en rundbågig och ganska smal port. Ovanför porten, ungefär fyra meter upp, finns en reliefinskription i fem rader som lovordar Alaeddin Keykubad som sultanen över land och de två haven. I den första raden av inskriptionen syns sultanens vapen mellan två rosetter. Den utskjutande delen till höger om porten var en liten moské, medan rummet med fem fönster till vänster var kontoret för varvets tjänstemän. Enligt kommunens beskrivning var detta inte bara en plats för att bygga eller lagra fartyg, utan också en permanent varvsanläggning med verkstäder, reparationsanläggningar, segelverkstäder, administrativa enheter och lager. Dess placering inom fästningsmurarna, skyddad av två torn, gav en säker bas mot pirater och fientliga flottor. Piri Reis beskriver staden, varvet och hamnen i sin "Kitab-ı Bahriye" från början av 1500-talet. Efter Seljukerna fortsatte Karamanoğulları och Alaiye Beyleri att använda varvet, och även under den osmanska perioden byggdes fartyg här. Byggandet och reparationen av båtar fortsatte på De tre första tornen innehåller huvudstänger, verktyg för skeppsbygge och en brunn för sötvatten. I det fjärde tornet finns antika ankare, och i det femte tornet finns instrument som användes för att bestämma riktning. Precis intill varvet står Tophanet, som tros ha byggts för att skydda varvet. Enligt en publikation från Antalyas guvernörskap är det en rektangulär byggnad med måtten 14 x 12 meter, och den är ett verk från perioden under Alaeddin Keykubad. För aktuell information om öppettider och inträdesavgifter, besök Alanya kommuns webbplats. Tornet kan besökas i samma tur som Kızıl Kule. För att få en helhetsbild av den fasad med fem valv är det bäst att betrakta den från havet. Insidan av tornen är sval och halvdimmig, och eftersom golvet är delvis av sten och grus, rekommenderas det att bära skor med bra grepp.