Alaeddin Tepesi

Alaeddin-toppen är en höjd som ligger mitt i centrala Konya och är en ås som byggts upp under tusentals år. Stadens hela historia har formats kring denna plats. Toppen, som ligger nära de västra sluttningarna av bergen som omger Konya-slätten, är en oval formation som är ungefär 450 meter lång och 350 meter bred, med en höjd på cirka 20 meter. Enligt TDV Islam Encyclopedia var denna lilla höjd den första bosättningen i staden, även om det är okänt vem som grundade den. Utgrävningar som utfördes av Türk Tarih Kurumu år 1941 visade att den första bosättningen på toppen daterades till omkring 3000 f.Kr., under tidig bronsålder. Under senare perioder styrdes området av hititerna, följt av frigierna, lydierna och perserna. Det antas att stadens namn kommer från det frigiska ordet "Kawania", som utvecklades till "Konion" på grekiska och "İkonion" under romersk och bysantinsk tid. Fragment av dekorativa dörrar från frigisk tid, som ställs ut på Konya arkeologiska museum, kommer också från denna höjd. Under romersk och bysantinsk tid förnyades murarna som omgav toppen, och staden växte inom och runt dessa murar. I slutet av det elfte århundradet, då Konya var huvudstad i Seljuk-sultanatet i Anatolien, byggdes ett seljukiskt palats norr om toppen. Alaeddin-moskén, som ligger norr om toppen, är en stor seljukisk byggnad som slutfördes år 1220 och är fortfarande ett av de mest framträdande landmärkena på toppen. Under seljuktiden var fästningen på toppen stadens inre fästning. År 1221 omgavs den växande staden av en ny yttre mur som var cirka 4 kilometer lång, med torn. Fästningen på toppen förlorade därför sin betydelse, och en ny inre fästning byggdes västerut, kallad Ahmedek. Vid foten av toppen, ovanpå ett av tornen, ligger ett seljukiskt lusthus, som är den enda bevarade delen av palatset. Enligt TDV Islam Encyclopedia tillhör lusthuset, som i folkmun kallas Alaeddin-lusthuset, perioden för II. Kılıçarslan (1155-1192), baserat på inskriptioner runt fönstren. Evliya Çelebi berättar att lusthuset förstördes i ett jordskalv och att Alaeddin Keykubad restaurerade det, varför det fick sitt namn. Efter seljukerna användes lusthuset av Karamanoğulları och fungerade som bostad för osmanska guvernörer fram till 1700-talet, varefter det övergavs. Enligt TDV Islam Encyclopedia var lusthuset en enkel byggnad med en kvadratisk plan, omgiven av en balkong som stöttades av konsoler med mukarnas. De inre och yttre väggarna var täckta med kakel och reliefer; kakelplattorna var dekorerade med figurer av musiker, ryttare och bevingade lejon. Det fanns två Kakelplattorna som hittades vid utgrävningen av villan år 1941 visas idag på det närliggande Karatay-medresans museum för keramikföremål. Vissa av de andra föremålen finns på museer i Istanbul, Berlin och Paris. Under osmanska perioden, efter att Fatih Sultan Mehmed erövrade Konya år 1468, restaurerades de förfallna murarna. Charles Texier, som besökte staden på mitten av 1800-talet, beskriver hur stenarna från murarna demonterades och användes i nybyggnationer. Enligt TDV Islamic Encyclopedia finns det idag inga bevarade delar av vare sig den inre eller yttre muren, med undantag för resterna av tornet där villan ligger. Under slutet av 1800-talet rensades området från hus och på 1900-talet planterades det träd, vilket förvandlade platsen till en park. En stenhuvud med bågformade fontäner på sidorna, byggd av guvernören Avlonyalı Ferid Paşa för att lösa stadens vattenproblem, invigdes år 1902 och användes fram till 1954. År 1982 registrerades platsen som ett arkeologiskt, historiskt och naturmässigt skyddsområde. Idag är platsen en park i stadens centrum, med grön gräsmatta, tallträd och skuggiga promenadstigar. Det är en bra idé att börja utforska platsen från ruinerna av villan vid den norra sluttningen och fortsätta längs stigarna som omger kullen. Från omgivande vägar kan man tydligt se hur högt högen sträcker sig över det omgivande slättlandskapet, vilket ger en uppfattning om den enorma volymen av sediment som ackumulerats under tusentals år. På kvällarna, när platsen är upplyst, kan man se de stenbeklädda fasaderna av seljukiska byggnader genom träden. En spårvagnslinje omger platsen, vilket gör det enkelt att nå den från många delar av staden. Inom några minuters gångavstånd ligger Ince Minareli Medresa i väst och Karatay Medresa i norr. Därför är platsen en naturlig utgångspunkt för de som vill upptäcka det seljukiska Konya till fots. Parken är öppen året runt och är ett viktigt stadsmiljö. Besökstiderna för museibyggnaderna bör kontrolleras på deras officiella webbplatser.