Adana Müzesi (Müze Kompleksi)

Adana-museet är en stor museikomplex som ligger i stadsdelen Döşeme Mahallesi i Seyhan, nära den gamla tågstationen. Det är inrymt i restaurerade byggnader som tidigare tillhörde den nationella textilfabriken. Enligt ministeriets information är detta Turkiets största museum och den största byggnaden som omvandlats från en industriell anläggning till ett offentligt museum. Här kan man läsa två olika berättelser: å ena sidan Çukurovas tusentals år av arkeologi, och å andra sidan stadens över hundraåriga historia inom bomulls- och textilindustrin. Museets egen historia sträcker sig tillbaka till de tidiga åren av republiken. Adana-museet grundades 1924 och är ett av Turkiets äldsta museer. Den första samlingen bestod av kolumner och sarkofager som samlats in från omgivningen och förvarades på polisstationen. Museet öppnade för allmänheten 1928 i en byggnad som tidigare var en medresa till Cafer Paşa-moskén, som låg vid början av Taşköprü, men som inte längre finns kvar. Samlingen flyttades 1950 till en byggnad i Kuruköprü och visades sedan i många år i en ny byggnad som öppnade den 5 januari 1972 i Reşatbey. Med tiden blev även denna byggnad otillräcklig för att bevara och visa upp föremålen, och ministeriet beslutade att omvandla den gamla fabriken till ett museumskomplex. Renoveringen påbörjades 2013. Själva fabriken är också ett värdefullt historiskt dokument. Byggnaden grundades i början av 1900-talet av familjen Simyonoğlu och användes som en garnfabrik. Ministeriet anger olika årtal för grundandet, antingen 1906 eller 1907. Anläggningen fungerade under namnet Milli Mensucat Fabrikası från 1927 och produktionen upphörde på 1980-talet. Byggnaden registrerades 2006 som en del av det industriella kulturarvet. Enligt information från ministeriet arbetade författaren Orhan Kemal en tid på fabriken som revisor, och hans observationer där inspirerade hans roman "Murtaza". Komplexet öppnades i etapper. Arkeologimuseet, som inrymdes i en ombyggd lagerlokal, öppnade för besökare den 18 maj 2017. I nästa steg omvandlades två stora hangarer till mosaiksalonger och öppnades 2018. Avdelningarna för staden, jordbruket och industrin tillkom 2023, medan avdelningarna för film, litteratur, musik och sport öppnades 2024. Enligt ministeriets uppgifter finns det 53 697 föremål registrerade i museets inventarier, varav cirka 3 365 stycken visas i utställningarna, tillsammans med tematiska objekt. I arkeologiavdelningen berättas människans historia kronologiskt i åtta salar, från förhistorisk tid till osmanska perioden. Fynd från utgrävningarna i Tatarlı Höyük, Sirkeli Höyük, Tepebağ Hö I den glaserade galleriet ställs sarkofager från romartiden ut. På den långa sidan av Akhilleus-sarkofagen, som hittades i Tarsus år 1958, finns en skildring av hur den trojanske hjälten Hektor återlämnades i utbyte mot en lösensumma. Mosaiksalen är komplexets mest imponerande del. Mosaikerna, som hittades genom utgrävningar i centrala Adana och dess distrikt, är placerade på golvet på ett sätt som återspeglar hur de hittades, och den totala ytan är 850 kvadratmeter. Mosaiken som hittades i Misis år 1956 och som skildrar Noas flod, kallas den första mosaiken som räddades i staden; efter att det lilla mosaikmuseet i Misis stängdes flyttades dessa verk hit. Hippokampos- och Eros-mosaiken, som hittades i ruinerna av en romersk villa i den antika staden Aigeai i Yumurtalık, presenteras som det enda exemplet i Turkiet som visar Eros som rider på sjöhästar. "Fredens rike"-mosaiken, med en grekisk inskription som beskriver hur djur lever i harmoni, är också ett av salens viktigaste verk. De två Tethys-mosaikerna från Anavarza och Yumurtalık ger möjlighet att se olika tolkningar av samma motiv sida vid sida. Industri- och stadsdelarna är placerade i områden som tidigare användes för fabrikens produktions- och sociala aktiviteter. Stadsmuseet berättar om Adanas urbaniseringsprocess, dess gamla marknader, utbildningshistoria och olika yrkesgrupper, med hjälp av modeller och rekonstruktioner. Jordbruksmuseet visar Çukurova-slättens rikedom genom produkter som bomull, vattenmelon, solros, citrusfrukter, durumvete och sockerrör. Industri- och National Textile-museerna beskriver bomullens bidrag till stadens industri och fabrikens produktionsprocess, med hjälp av maskiner, modeller och arkivdokument. Eftersom komplexet är stort är det lämpligt att avsätta minst en halv dag. Det är bäst att först besöka arkeologisalarna, sedan mosaikhallarna och avsluta dagen med att utforska fabriksområdena för att bevara kronologin. Enligt informationsbroschyrerna från ministeriet är museet stängt på måndagar; kontrollera aktuella öppettider och inträdesvillkor på muze.gov.tr. Museet nås från stadens centrum med minibuss, taxi och kommunalbuss. Det historiska centrumet vid Taşköprü och Seyhan är bara en kort bilresa bort, så det är enkelt att kombinera ett besök på museet med en tur till det gamla Adana.