Yansıma

Deniz, en fotograf, återvänder till staden där hon tillbringade sin barndom och ungdom för att ställa ut sina verk. I den här staden träffade hon Eylül, en person som lämnat ett djupt avtryck i hennes liv. Medan Deniz förbereder utställningen, som bär spår av det förflutna, hoppas hon att Eylül ska komma. Men Denizs egentliga mål är att återfinna Eylül i den här staden. Händelserna som utspelar sig i galleriet är en inre resa för Deniz, en resa genom hennes egna verk och minnen. Minnen om det förflutna framträder genom återblickar som sträcker sig tillbaka till barndomen och ungdomsåren. De två flickorna talar om hur deras relation, som började med vänskap, förvandlades till en skör relation, och till och med till en form av ömsesidig mobbning. De berättar för varandra och för sig själva om det som aldrig sades. Denna process, där båda karaktärerna på olika sätt skadas, ger publiken en möjlighet att reflektera djupt över teman som tonårstid, kvinnlighet och identitetsskapande.