VE

Verket utforskar rhizomets decentraliserade, multipla och ständigt omorganiserande nätverksstruktur genom att undersöka relationer mellan två kroppar, ett rum och en publik. Här ses relationen inte som en fast förbindelse mellan två punkter, utan som en dynamisk struktur som förändras i takt med kontakten, som bryts, som börjar om från en annan plats och som ständigt expanderar.

Föreställningen börjar vid ett enda fönster i Barın Han och fortsätter med att två kroppar interagerar med väggarna, skuggorna, dammet och varandra, och sprider sig genom hela utrymmet. Dessa två kroppar, som befinner sig i gränsen mellan insidan och utsidan, förvandlar Barın Han från en plats där en föreställning äger rum till en plats där rörelsen får sitt första uttryck.

Denna biljett inkluderar även inträde till följande 4 utställningar/installationer som är en del av projektet "Bağ Kurma", som är en gemensam produktion mellan "Barın Han" och "Istanbul Fringe Festival".

"Halt! Stanna! Kom fram!"
Mesrure Melis Bilgin Koen.
"Sal, gå! Dra, kom!" Istanbul, med sina utomhusmiljöer och inomhusutrymmen, dess nedre och övre delar...
genom att förena det horisontella med det vertikala, det offentliga med det privata, och genom byggnader och gator, förbinder människor med varandra.
Att omvandla en enkel, traditionell korg som hängs upp, en vanlig detalj i många hem, till en installation och en performance.
Den omvandlar. Korgen, som är ett inkluderande och feminint föremål som symboliserar omsorg, kontrasterar mot den maskulina och vertikala arkitekturen.
dengeleyici bir unsur olarak kullanılıyor. Barın Han'ın pencerelerinden sarkıtılan sepetler ve... (as a balancing element. The baskets hanging from the windows of Barın Han and...)
Innehåll: En dag på gatan, bevittnad av Han, konstnärer, besökare och förbipasserande.
Under hela natten skapas nya kontakter.

Bachmann: Trasig poesi.
Mina Kocailik.
Konstnären Mîna Kocailik tar oss med på en visuell resa genom dikterna av den österrikiska feministiska författaren och poeten Ingeborg Bachmann. Konstnären, som utforskar de sammanlänkande banden mellan litteratur och konst, integrerar utvalda rader från Bachmanns olika dikter i sina målningar, skapade med en blandad teknik. Genom att återförena dessa rader med hjälp av collage, skapar hon en ny dikt från Bachmanns ord, samtidigt som hon skapar en serie visuella dikter där enskilda verk och helheten samverkar. Bachmanns ord dekonstrueras, återförenas och omvandlas till ett nytt språk i Kocailiks målningar. Resultatet är en serie där poesin omvandlas till bild och bilden till poesi, och där gränserna mellan de två disciplinerna suddas ut och en visuell poesivärld öppnas.

Dubbelkontakt: En berättelse om minne och återhämtning.
Nalin Yeşilbaş.
Besökaren upplever en isolerad plats som liknar en livmoder, och får där uppleva den skyddade men totala ensamheten som föregår födelsen. När besökaren lämnar detta representativa utrymme, konfronteras hen med den existentiella "utsattheten" i världen och möter verket "Dubbel Kontakt", som handlar om själva födelseögonblicket.
Verket fokuserar på Palmer-reflexen, den första biologiska kopplingen ett spädbarn etablerar med världen. Installationen som placeras framför verket ger besökaren en direkt kontakt med papperet, vilket möjliggör en beröring av platsens historiska minne. Genom denna interaktion, som förvandlar besökaren från en passiv åskådare till en aktiv deltagare i berättelsen, får besökaren möjlighet att lämna en del av sig själv på sidorna och etablera en djup, spirituell koppling till Barın Han.

DRÖMMAR – NÄR MAN VAKNAR.
Mina Kocailik och Ceren Yılmaz.
Mina Kocailik och Ceren Yılmaz är två konstnärer som använder Barın Han inte bara som en utställningsplats, utan också som en del av sin egen kreativa process. Efter att ha träffats på Barın Han, utvecklades en stark relation mellan deras verk, "Drömmar" och "Efter att ha vaknat", vilket resulterade i att två distinkta konstnärliga uttryck möttes i samma utrymme.
I Kocailiks verk "Drömmar" utforskas relationen mellan dröm, kropp och frigörelse, medan Yilmazs målning "När man vaknar" visar en fjäril som, som om den kommit ut ur målningens drömlika värld, landar nära den. Men i denna övergång förlorar den sin helhet.
En av de filosofiska utgångspunkterna för "Uyanınca" är Zhuangzis dröm om fjärilen, som suddar ut gränsen mellan människan och fjärilen, drömmaren och drömmen. Mötet mellan de två aspekterna tillför en ny möjlighet till denna fråga:
Kan något som är komplett i en dröm också förbli komplett när det blir verklighet?
Är du en illusion?