Vazgeçtim Balık Olmaktan

Slutet av 1970-talet, början av 1980-talet... Çilem bestämde sig för att bryta sig loss från de gränser som satts för henne och tog det första tåget som kom till Istanbul från byn Ahlar. På tåget träffade hon Meryem, en kvinna från Karadeniz-regionen, som tog henne under sina vingar och tog med henne till sitt hem på Ihlamurgatan.
Çilem lämnar sin hemstad och, driven av en "mod" som föds ur "undertryckningens" glöd, ger hon sig ut på en resa för att finna "frihet". Men den här resan, som börjar i Istanbul, kommer att visa henne att frihet inte är så enkel och entydig som hon trodde.
I Bülbül Alevs tystnad, Halils tysta motstånd, Kezbans acceptans och Meryems uppoffring börjar Çilem förstå att fångenskap kanske inte bara har en enda sida. "Jag ger upp att vara en fisk" är en berättelse om det osynliga bandet mellan fångenskap och frihet, som verkar långt ifrån varandra men i själva verket är sammanflätade.