Sevgi Soysal fortsätter att kämpa för ett liv i kärlek.

En kvinna fyller fyrtio år, långt hemifrån, i London. Hon vaknar den morgonen i ett litet, tillfälligt hyrt hus med två rum, när de första ljusstrålarna når in.

Kanske är det för att cancern, lika envis som han själv, inte låter honom sova? Eller för att den livskraft som han inte kunde släppa taget om, trots dödens närhet, fortsätter att påverka honom? Eller kanske är det karaktärerna han skrivit som hemsöker honom, och som förvirrar gränsen mellan sömn och vakenhet?

Om det här är Sevgi Soysal, så finns det inget enkelt svar på dessa frågor, eftersom det finns många olika möjligheter.

Sevgi Soysal, som älskar förändring och aldrig är rädd för den, ger sig ut på en resa, både in i sitt eget förflutna och in i landets historia, när hon hittar böcker i ett mystiskt paket som anländer till henne.

Under denna resa, som sträcker sig från republikens 25:e till 50:e årsjubileum, minns vi vänskapen, kamratskapet, kärleken, envisheten, trotsen, upproret, bristen, överflödet, förtrycket, glädjen, skrattet och ironin. Vi kommer alltid att befinna oss nära döden, men vi kommer aldrig att sluta gå.

När man minns hur en kvinna utvecklas och hur ett land förändras, så är det alltid sanningen som är den gemensamma nämnaren.