
Nesimi: Aşk'ın ve Hakikatin Şairi
När vi började skriva pjäsen "Nesîmî" visste vi att vi inte bara stod inför en historisk personlighet eller ett tragiskt öde, utan snarare en "frihetsförklaring" som inte åldrats under århundraden. Den djärva rösten som steg upp från de trånga gränderna i Aleppo under 1300-talet, talar idag till den moderna människans största brist: att upptäcka den helighet som finns inom sig själv.
När vi satte upp den här pjäsen var vår största utmaning att fånga Nesimīs enorma filosofi och få den att rymmas inom en enda kropp och en begränsad scen. Men han hade redan gett oss svaret:
"I en generation ryms två världar, men jag får inte plats i den här." Vi valde därför att, istället för att överväldiga scenen med en massa rekvisita, förlita oss på bokstävernas, ljusets och ljudets kraft.
Varför Nesîmî?
Eftersom Nesîmî hävdade att "människa" betydde "Guds representant på jorden", representerar den orubbliga hållningen, även när han torterades, en djup medkänsla gentemot sina förföljare. Det är inte bara en fråga om tro, utan också en orubblig lojalitet mot människans egen värdighet. Vårt mål på scen var att visa mer än bara en avrättning; vi ville visa en andlig avklädning. När Nesîmîs hud flås av, ville vi att publiken också skulle frigöra sig från sina fördomar, sina invanda mönster och sina rädslor.
Scenspråket:
I spelet använder vi en minimalistisk dekoration som symboliserar människans sårbarhet och flyktighet i denna värld. Eldens flamma representerar inte Nesimīs smärta, utan snarare själens rop efter frihet. Genom vår ljussättning har vi tydliggjort den subtila gränsen mellan materia (kroppen) och ande (själ). Som spelare kommer Mahmut Yıldırım inte bara att porträttera en karaktär, utan han kommer att uppleva ögonblicket fullt ut, och förvandla smärtan till en form av extas.






