Kendini Köpek Sanan Adam

Sagan är numera ett osynligt språk i vardagens rytm. Vi anammar den så mycket att allt, efter ett tag, verkar vara en del av vår egen verklighet.

Vi kämpar fortfarande med insikten om att det vi tror är "verkligheten" som ligger till grund för våra tankar, uppfattningar och beteenden, ibland bara är en saga som vi har blivit tillsagda.
Vi försöker som om vi simmade i de "felaktiga" strömmar som Adorno talade om; för i dessa strömmar finns en underström som förnekar vår egen existens. Denna ström är en illusion – men den är så djup att det ibland verkar omöjligt att ens lära sig att simma i den.

Men vad ska vi göra? Hur ska vi skilja rätt från fel? Var ska vi hitta sanningen? I de ögonblick då vi känner oss förvirrade och har tappat orienteringen, kanske svaret finns på den enklaste platsen: i solidaritet. Även i sin enklaste form kan solidaritet, med bara en liten gest, hjälpa oss att fördjupa vår egen syn och skapa utrymme för frihet i våra liv.
Vi vill också, i vår föreställning, dela med oss av de känslor och den stämning som uppstår i sådana ömtåliga och enkla ögonblick av samhörighet, med vår publik.