Joko'nun Doğum Günü

Ordningen upprätthålls inte bara genom de som skapar den, utan också genom de som bär den.

"Sedan jag började transportera er har jag alltid tittat neråt, medan jag tidigare brukade titta upp mot himlen."

"Joko's födelsedag" sätter fokus på ett samhälle där våld blir normaliserat, lydnad förvandlas till en dygd, och individen gradvis reduceras till enbart en funktion.

"Joko's Födelsedag," som författaren berikar med svart humor och surrealism, och som regissören fortsätter i en tragikomisk och grotesk stil, visar att samtycke är systemets mest lojala väktare. Pjäsen följer Jokos förvandling, en arbetare på ett avloppsreningsverk, när han börjar acceptera att bära andras bördor, och visar publiken hur makten normaliserar våld, förtryck och ojämlikhet genom samtycke.

Joko förvandlas, mer än en individ, till en bärare, mer än en kropp till ett verktyg. Denna förvandling sker inte plötsligt; tvärtom, den sker gradvis och smygande, med till synes välmotiverade och "rimliga" skäl. Det Joko utsätts för är inte ett enskilt fall av grymhet, utan själva systemet som står för det.

Spelet visar på ett absurd sätt hur livet egentligen är.
Det som är irrationellt, skrämmande och disharmoniskt kan splittra och förvirra människor, samtidigt som systemet just genom denna splittring upprätthåller sin existens och stärker sin makt.

Topor avslöjar denna stora bluff med sin intelligens och sin skarpa humor.