Herkes Kocama Benziyor

"Nej, jag har känt mig lite lugnare sedan den kvällen, men det känns fortfarande som att något inte riktigt har svalnat inombords. Jag förstår det inte, min ilska känns som en hård klump inuti mig. Jag borde ha blivit kall, men ibland blir jag fortfarande dålig. Sedan den kvällen har något fastnat. Jag kan inte sluta tänka, mitt huvud jobbar hela tiden. Mitt huvud, min hjärna, är alltid vaken. "Jag säger till mig själv: "Var stilla, tjej," säger jag. Jag vet inte varför, men jag säger det, kanske för att jag är kvinna och därför tänker jag att mitt inre också borde vara kvinnligt." Hon är en kvinna med ögon som är vidöppna, nästan som en demon."

Ayten, som jobbar som städare på en bar, berättar sin historia bit för bit. Hon berättar om hur hon "hamnade" här, om sin man som lämnade henne, om sin sorg, sina drömmar, om de andra vännerna hon har på baren, men framför allt om sin ilska. Den ilska som hon tidigare inte kunde förstå, men vars mening hon gradvis kommit till insikt om, bröt en dag sönder, precis som ett fönster av is, och efter det blev ingenting mer som förr.

Scenografi: Lagarbete.