Hatasız Dul Olmaz
Det ringer på Hatices dörr; det är hennes granne och enda vän, Fikriye. De två äldre kvinnorna börjar sitt ritual: att räkna upp de gamla bekanta som har gått bort och att uppleva den tysta stoltheten över att fortfarande vara vid liv. Samtalet kommer in på deras avlidna män. Medan Fikriye berättar om de misstag hennes man gjorde, beskriver Hatice sin egen man nästan som en "helgon"; hon hävdar att han aldrig gjorde några misstag och att de hade ett perfekt äktenskap. Fikriye blir irriterad av denna bild av perfektion och retar Hatice genom att säga: "Man säger att ingen är felfri, men din man var ju nästan felfri, som en änka!" En stund senare hör de i radion om en seriemördare som har varit aktiv i staden och som utger sig för att vara budbärare. Mördaren verkar särskilt rikta in sig på äldre kvinnor, rånar dem och våldtar dem. De två kvinnorna börjar då en blandning av rädsla och hopp. Från och med detta ögonblick är deras beteende tragikomiskt...
