Gözbağcı

Kübra växte upp i ett hem i Ankara, där hon kom i kontakt med magi. Hon adopterades, men även om man kallade henne trollkarl eller illusionist, insisterade hon på att bli en "Gözbağcı" (en sorts traditionell underhållare). Ibland skrattade man åt henne, ibland blev man arg, ibland kände man medlidande, men oftast förstod man henne inte och utstötte henne. Kübra, som alla lite älskade men ingen riktigt ville ha, sökte och letade, men kunde aldrig hitta den plats där hon hörde hemma. Varken i sin födelseort, i den familj som fostrade henne, eller i sina kärleksrelationer. Hon gav aldrig upp, utan höll fast vid sin magi.

Kübrak känner sig överväldigad, hon fylls på och ibland svämmar hon över. Inom ramen för sitt liv, som bara är 5 kilometer långt, samlar hon på sig så mycket som hon egentligen vill glömma, men hon kan inte radera sina minnen, hur mycket hon än försöker. Men ikväll kommer hon att göra sitt största försök någonsin för att glömma.

"Men låt oss komma överens om en sak: inga frågor om magi. Magiker avslöjar inte sina trick, det finns oskrivna regler bland oss som vi alla följer."

Varifrån vet jag?

Jag ska berätta, jag ska berätta allt.”