Dip -1

Med början av den digitala informationseran upplever dagens människa en känsla av hopplöshet, oförmåga att kontrollera sitt liv, misslyckande och svårigheten att nå sina mål. I en lägenhet utan fönster, belägen i källaren, finns två olika personligheter i samma kropp och en enda fråga: "Hur mycket djupare kan jag sjunka?"
Människans inre, en välfungerande mekanism som vi själva har skapat, vill nu inte längre existera och drar oss alla ner i ett mörker. Hur kan en människa som befinner sig i detta djup uppleva så många olika känslor samtidigt? Hur hanterar hen önskan om att inte göra något? Vill hen verkligen bli fri från arbetslöshet, hopplöshet, ensamhet och den paradoxala känslan av att bli mer passiv ju mer man pratar? Eller befinner vi oss i en period där alla dessa frågor förlorar sin mening?