Çiçu

"Çiçu" är en monolog som kombinerar samhällskritik och absurda teaterinslag. Pjäsen fokuserar på en ensam man som är isolerad från samhället. Han lever i sin egen fantasivärld, inuti sitt hem, tillsammans med en uppblåsbar docka som han kallar "Çiçu" och smådjur. Han har brutit kontakten med omvärlden och försöker ersätta verkliga mänskliga relationer med falska och konstruerade band.

Under hela spelet vävs humor och sorg samman. Huvudpersonens skapade, artificiella liv, som han skapar för att övervinna sin ensamhet, blir med tiden både hans tillflykt och hans fängelse. I slutet konfronteras publiken med insikten att ingen artificiell relation kan ersätta den mänskliga behovet av äkta kontakt.