9/8'lik Kıyamet

Vi lever i en värld som drabbas av klimatkrisen! Något som känns som en katastrof har inträffat, men det är inte riktigt så illa. Det har uppstått nomadiska grupper, kallade "Parasiterna", som ingen nation vill ha. En ung man, Diyar, är en av dessa gruppers berättare. Varje kväll samlas Parasiterna runt elden, och Diyar berättar historier om de första dagarna av katastrofen, ackompanjerad av sin darbuka.

En berättelse om svek!

Det är klimatkrisens tidiga dagar! Vi är i Istanbul! Ett stort uppror utbryter, som åtföljs av ökande hunger och svält! En konservativ rörelse som utnyttjar krisen: Izan! En "underlig" och mystisk flicka, Leyla, vars historia kommer att förändra allt i Diar.

Under tider av stora bränder, sjukdomar, migration, konflikter, hunger och törst, blir en fråga viktigare än alla andra: När världen som vi känner den försvinner, vem kommer vi att hålla i handen, och med vilka kommer vi att gå sida vid sida?

"Den natten exploderade de första bombarna! Marken skakade under våra fötter! Vi gick ut! Himlen var röd som helvetet! Allt brann! De måste ha sprängt kanske 30 platser samtidigt i Istanbul!" "De kommer," sa Leyla! Det fanns något så märkligt i hennes röst... som rädsla, men kanske inte bara det. "Vem kommer?" frågade jag, men hon svarade inte... hon vände inte ens blicken mot mig... Jag tittade på henne! Elden reflekterades i hennes ansikte! Hennes mörka hår glödde rött! Elden virvlade som en virvel i hennes ögon. Jag glömde bort elden! För det var kärlek! Att kunna vända sig om och titta på en enda person när hela städer brann ner, det var kärlek!