Yerebatan cisternen.

Yerebatan cisternen är en av de viktigaste kulturarvsplatserna där man kan uppleva spåren av det storslagna Istanbul. Denna stora underjordiska cistern byggdes av den romerske kejsaren Justinianus I (527-565) och är populärt känd som "Yerebatan Palatset" på grund av de otaliga marmorskolonnerna som reser sig ur vattnet. Strukturen, som på latin kallas "Cisterna Basilica", kallas ibland också "Basilica Cisternen" eftersom det tidigare fanns en Stoa-basilika på samma plats. Yerebatan cisternen, med en lagringskapacitet på 80 000 ton vatten, är den största slutna cisternen i staden och utmärker sig genom att ha fler återanvända byggnadselement än andra slutna cisterner. Denna enorma struktur är rektangulär, med en yta på cirka 10 000 m², en längd på 140 meter och en bredd på 70 meter. Enligt skriftliga källor försåg Yerebatan cisternen, genom att distribuera vatten från kanaler och regn, hundratals år av stadens vattenbehov till det stora palatset där kejsarna bodde och till byggnader i närheten. Vatten tillfördes också cisternen via Hadrianus vattenledningssystem, en av de historiska vattenledningarna. Inuti cisternen finns 336 kolonner, var och en 9 meter hög. Dessa kolonner, placerade med ett avstånd på 4,8 meter, bildar 12 rader med 28 kolonner i varje rad. De flesta av kolonnerna, som är tillverkade av olika typer av marmor, består av en enda bit, medan vissa består av två delar. Kolonnernas baser har olika utseenden. Vissa återspeglar "korintisk" stil, medan andra har enkla, ornamentfria baser. Det observeras att de flesta av cisternens kolonner är cylindriska, med undantag för några som är kantiga eller spårade. Cisternens väggar, byggda av tegel och 4,8 meter tjocka, och golvet, belagt med tegel, är täckta med ett tjockt lager av romersk puts, vilket gör dem vattentäta. Efter erövringen av Istanbul år 1453 användes den historiska cisternen en tid för Topkapı-palatsets behov. Det är också känt att den användes av allmänheten i takt med att bebyggelsen började öka i området Petrus Gyllius, som inte försummade att räkna byggnadens pelare, registrerade hela 336 pelare och noterade i sin forskning att det fanns många brunnar ovanför cisternen. Gyllius' ord, "De hämtar vatten med hinkar; till och med inne i cisternen används skottkärra, och den belyses med lyktor, och där fångas fisk. Genom brunnarna sipprar luft och ljus in i cisternen, och fiskarna simmar i ljuset," förmedlar att lokalbefolkningen vid den tiden var "medveten" om cisternen. Yerebatan-cisternen, som först restaurerades under perioden för sultan Ahmed III och sedan igen under perioden för sultan Abdulhamid II, fortsatte att genomgå restaureringar under åren. Under perioden 1955-1960 täcktes 9 pelare som var i riskzonen med ett tjockt betonglager för att stabilisera dem. Under en omfattande restaurering och renovering som genomfördes av Istanbul kommuns förvaltning (İBB) mellan 1985 och 1987, upptäcktes block med reliefbilder av Medusa, som är ett av Yerebatans viktigaste kännetecken. Av de Medusa-huvuden som användes som pelarbaser, är det som är placerat i väster vänd upp och ner, medan det i öster är placerat horisontellt. Medusa-huvudena, som är ett av de mest speciella exemplen på romersk skulptur och som väcker stort intresse hos besökare, har också varit föremål för många myter. Enligt en myt är Medusa en av de tre Gorgonerna, som är kvinnliga monster i den grekiska mytologin. Av dessa tre systrar har Medusa ormer istället för hår, och hon har förmågan att förvandla dem som ser henne till sten. En annan berättelse säger att Medusa var en vacker flicka med svarta ögon, långt hår och en vacker kropp. Hon var förälskad i Perseus, son till Zeus. Samtidigt var även Athena förälskad i Perseus och avundsjuk på Medusa. Därför förvandlade Athena Medusas hår till ormar. Från och med då förvandlades alla som tittade på Medusa till sten. Senare skar Perseus av Medusas huvud och använde hennes kraft för att besegra många fiender. Efter restaureringen öppnades den storslagna byggnaden som ett museum av İBB år 1987, med en anordning för besökare. Under åren har den varit värd för olika nationella och internationella evenemang. Denna mystiska plats, som är en integrerad del av Istanbul-resor, har besökts av många framstående personer, inklusive den tidigare amerikanske presidenten Bill Clinton, den tidigare nederländska premiärministern Wim Kok, den tidigare italienske utrikesministern Lamberto Dini, den tidigare svenska premiärministern Göran Persson och den tidigare österrikiske premiärministern Thomas Klestil. Yerebatan-cisternens museum, som förstärktes genom den största restaureringen i sin historia, genomförd av İBB Miras, öppnade åter sina dörrar den 22 juli 2022 för Medusan cisternen präglas av pelare, varav de de flesta är cylindriska, med undantag för några som är kantiga eller med räffling. De två Medusa-huvudena som används som baser under två pelare i cisternens nordvästra hörn är mästerverk från romersk skulpturkonst. Det är okänt varifrån dessa Medusa-huvuden kommer och hur de hamnade här. Forskare antar vanligtvis att de fördes hit under cisternens konstruktion, enbart för att användas som pelarbaser. Trots detta har denna åsikt inte hindrat myter från att uppstå kring Medusa-huvudena. Enligt en myt är Medusa en av de tre Gorgonerna, kvinnliga monster från den grekiska mytologin som representerar underjorden. Av dessa tre systrar har Medusa förmågan att förvandla dem som ser henne till sten. En teori är att bilder och skulpturer av Gorgoner användes under den tiden för att skydda stora byggnader och viktiga platser, och placeringen av Medusa-huvudet i cisternen är ett exempel på detta. En annan berättelse beskriver Medusa som en vacker kvinna med svarta ögon, långt hår och en vacker kropp. Medusa älskade Zeus son Perseus, men även Athena älskade Perseus och var avundsjuk på Medusa. Därför förvandlade Athena Medusas hår till ormar. Nu förvandlades alla som såg Medusa till sten. Senare skar Perseus av Medusas huvud och använde hennes kraft för att besegra många fiender. Baserat på detta användes Medusa-huvuden i bysantinska svärdhandtag och placerades omvänt på pelarbaser (för att förhindra att de som tittade på dem förvandlades till sten). Enligt en annan berättelse såg Medusa sin egen spegelbild och förvandlades själv till sten. Därför har skulptören som skapade statyn här avbildat Medusa i tre olika positioner, beroende på ljusets reflektionsvinklar.

Källa: kultur.istanbul — https://kultur.istanbul/yerebatan-sarnici-muzesi/