Van-katten: En berättelse om två olika ögon.
I Van kallas det "pişik" när en katt har diarré. Ordet kommer från det lokala dialekten, men när man talar om "Van-katten" refererar det inte bara till ett enskilt djur, utan till en levande symbol som representerar staden.
Logga in för att gilla och betygsätta

I Van kallas katten för "pişik". Ordet kommer från det lokala dialekten, men när man talar om en Van-katt, syftar man inte bara på ett djur, utan på en levande symbol som representerar staden. Den kännetecknas av sin snövita päls, sina ögon som är antingen blå eller amberfärgade, och en karaktär som älskar att leka i vattnet. Denna text syftar till att presentera Van-katten bortom enbart en vykortsbild och ge en mer detaljerad beskrivning: dess distinkta egenskaper, hur ögonfärgerna uppstår, dess officiella registrering och de bevarandeinsatser som har pågått i årtionden vid Van Yüzüncü Yıl-universitetet. En ras som föddes vid sjön.
Van-kattens hemvist är Van-sjöns område. I den officiella beskrivningen av rasen anges detta område som dess utbredningsområde, och det framhålls att katten har spridits från detta område till hela Turkiet och sedan till olika länder runt om i världen. Enligt marknadsföringsmaterial från Van Provincial Kultur- och Turismmyndighet ser lokalbefolkningen inte Van-katten enbart som ett husdjur som jagar möss och insekter, eller som en prydnadskatt; de ser den som en vän, en del av familjen. Förr i tiden sades det att dessa katter tillbringade sommaren i bergen och vintern i hemmet. Idag är det ovanligt att se en Van-katt som tillbringar sommaren med att jaga i Erek-bergens sluttningar och sedan återvänder hem under vintern. Van-kattens forskningscenter vid universitetet sammanfattar hur lokalbefolkningen ser på katten: päls som är tillräckligt lång för att nå marken och är silkeslen vit, en lång kropp, en gång som påminner om en tiger, en lång och fluffig svans som liknar en rävsvans, och olika färger på ögonen. Förutom detta utseende anser centret att renlighet, vänlighet, lekfullhet och lojalitet till sin ägare är de viktigaste egenskaperna som gör rasen värdefull. Samma källa noterar också att försök att introducera katten för européerna började på 1950-talet, men att denna introduktion inte alltid har återspeglat kattens sanna egenskaper.
Tre ögonfärger, ett kännetecken.
Det första som slår en när man ser en Van-katt är dess ögon. Enligt den officiella beskrivningen finns det tre typer av ögonfärger: katter med båda ögonen blå, katter med båda ögonen amberfärgade, och katter med ett blått och ett amberfärgat öga. Den sista gruppen kallas "tek-göz" (enögd) i regionen; det vetenskapliga namnet är diskromatopsi. Enligt forskningscentrets beskrivning är blå ögon alltid turkosa, medan amberfärgade ögon kan variera från ljus amber till gult och till och med grön. Mycket sällan förekommer även bruna ögon. Ungarnas ögon är gråaktiga vid födseln. Enligt forskningscentrets observationer Forskare har undersökt den genetiska strukturen hos 25 hanar och 41 honor av rasen Van genom att analysera fyra mikrosatellitmarkörer. De valda markörerna hade ingen signifikant effekt på ögonfärgen, men det fanns en stark korrelation mellan en av markörerna och förekomsten av en fläck på huvudet. Detta innebär att den genetiska koden för ögonfärg ännu inte är fullständigt dechiffrerad, och att även små detaljer inom rasen är föremål för forskning. En vanlig fråga är om hörselnedsättning. Det är känt att hörselnedsättning är vanligt hos vita katter. Forskningscentret påpekar att denna uppfattning är överdriven när det gäller Van-katten, och anger att förekomsten av hörselnedsättning ligger på några få procent; i den officiella rasbeskrivningen anges att andelen ligger mellan två och fem procent.
**Den flytande katten**
Det är känt att katter ogillar vatten. Van-katten skiljer sig dock markant från andra raser just på denna punkt. Forskningscentret beskriver Van-katten som en katt som av egen vilja älskar att simma och leka i vattnet. I den officiella rasbeskrivningen står det under "särskilda egenskaper" att den kan simma, leka i vattnet och att den är tillgiven människor. En sammanställning publicerad i tidskriften Manas Agricultural, Veterinary and Life Sciences år 2025 betonar också att detta intresse för vatten är det som skiljer Van-katten från andra raser.
Centrets observationer ger också ytterligare detaljer om kattens dagliga beteende. Van-katten känner med sin främre tass om maten eller mjölken är tillräckligt varm innan den äter. Den har observerats äta melon, vattenmelon och vissa andra frukter. Trots sin tjocka päls påverkas den av kyla. Den trivs med att leva i en familjär miljö och börjar vildna om den inte får tillräcklig kontakt med människor. Den är tillgiven sin ägare, men kan vara försiktig mot främlingar och kan bli avundsjuk om sin ägare visar tillgivenhet till en annan katt eller ett litet barn. Centret noterar också att den är lätt att träna och att kattungar börjar reagera på sitt namn redan vid två till tre månaders ålder. Centret tillägger att detta kan bero mer på att den känner igen en välbekant ton snarare än själva namnet.
**Förväxla inte med Ankara-katten**
Två vita, olikaögda turkiska kattraser, Van och Ankara, förväxlas ofta med varandra. Sammanställningen i tidskriften Manas listar skillnaderna mellan de två raserna för att undvika förvirring. Van-kattens ansikte är runt, medan Ankara-kattens är mer spetsigt. Van-kattens ögon är mandelformade, medan Ankara-kattens är runda. Van-katten kan ha gulaktiga fläckar på huvudet och svansen. Sammanställningen påpekar också att Van-kattens päls vanligtvis är kortare än Ankara-kattens. Den officiella rasbeskrivningen ger också en liknande bild. Huvudet är kort Enligt information från forskningscentret registrerades rasen som en nationell ras efter att alla dess egenskaper hade dokumenterats i det officiella tidskriften den 22 april 2006, i meddelande nummer 2006/16. Registreringsbeviset specificerar rasens namn, dess internationella namn, dess utbredningsområde, mått på huvud och kropp, samt dess reproduktions- och tillvägsegenskaper. Syftet med uppfödningen anges vara speciell tillgivenhet, dekoration och att bevara rasens renhet. Vikten av denna registrering ligger i att den definierar rasens gränser. Enligt en varning från forskningscentret minskar antalet Van-katter, som tidigare fanns i nästan varje hem i regionen, och katterna korsar sig snabbt med andra raser. Ett dokument som definierar vad som utgör en renrasig Van-katt genom mått, utgör också grunden för bevarande- och uppfödningsarbete. Ett bevaringscenter vid universitetet
Det mest konkreta stället för att bevara Van-katten är Van Yüzüncü Yıl-universitetets Van-kattforskningscenter. Centret ligger i Zeve-området i distriktet Tuşba och är känt som Van-katthemmet i regionen. Centrets uppgift är inte bara att hysa katter. Här arbetar man med att bevara renrasiga Van-katter, ta hand om kattungar och hitta lämpliga hem, samt att främja och studera rasen. Mikrosatellitstudier har också genomförts på denna population, med stöd från universitetets forskningsprojekt. Centret bidrar också till att öka medvetenheten om rasen genom att ta med katterna till mässor och evenemang; en del av dessa aktiviteter listas på deras webbsida. Under en period annonserade också centret ut adoptioner av katter. Eftersom villkoren och perioderna för adoption kan variera, är det bäst att de som funderar på att ta en Van-katt till sig, får aktuell information från centrats officiella webbsida eller genom att kontakta dem direkt. Samma rekommendation gäller för besök. Centrat tar emot besökare, men det är viktigt att kontrollera öppettider och regler innan man åker, eftersom dessa kan ändras över tid. Några tips för de som vill se Van-katten
Att se katterna i en lugn miljö och observera dem utan att störa dem är den mest givande delen av besöket. Enligt centrats beskrivning är Van-katten försiktig mot främlingar och det kan ta veckor för den att anpassa sig till en ny miljö. Därför bör man hålla nere rösten framför inhägnaderna, ta bilder utan blixt och undvika att röra katterna om inte personalen tillåter det. Ögonfärgerna är lättast att urskilja i dagsljus; skillnaden mellan de två ögonen hos en katt med olika ögon blir tydligare när man tittar noga. Att leta efter de svarta prickarna på kattungarnas huvuden är också en liten men trevlig sysselsättning. För de som reser till Van för att se katterna, är det viktigt att också ta hänsyn till resten av staden. Van-katthem Källor:
- Van Yüzüncü Yıl Universitetets forskningscenter för Van-katter, Om Van-katten, http://vankedisi.yyu.edu.tr/van-kedisi-hakkinda.html
- Van Yüzüncü Yıl Universitetets forskningscenter för Van-katter, Registrerad Van-katt, http://vankedisi.yyu.edu.tr/tescil_van_kedisi.html
- Vanprovinsens kultur- och turistmyndighet, Van-kattens hus, https://van.ktb.gov.tr/TR-437611/van-kedisi-evi.html
- Kulturportalen, Van-kattens hus, https://www.kulturportali.gov.tr/turkiye/van/gezilecekyer/van-kedisi-evi
- Karadağ, S., Rasdrag hos Ankara- och Van-katter, två lokala raser i Turkiet, Manas Journal of Agriculture Veterinary and Life Sciences, 2025, https://dergipark.org.tr/tr/pub/mjavl/article/1612227
- Koyun, H. och andra, Identifiering av mikrosatellitpolymorfismer hos Van-katter och deras samband med vissa fenotypiska egenskaper, Van Veterinary Journal, 2026, https://dergipark.org.tr/tr/pub/vanvetj/article/1791025
Kommentarer
Skriv den första kommentaren
