Hoppa till huvudinnehållet
Radar Türkiye
Upptäck evenemang i appen
Öppna

Tokat-broderi, från mall till tyg.

I Tokat trycks äpple- och druvmönster för hand på textilier som huvudscarvar, vävda tyger eller lakan.

Radar TürkiyeRadar Türkiye4 Kasım 20265
Inga betyg ännu

Logga in för att gilla och betygsätta

Tokat-broderi, från mall till tyg.

I Tokat är äpplen och druvor handtryckta på slöjor, tygbitar eller lakan. Varje mönster är tryckt med en träskärning, och varje färg har en separat skärning. Tokatslöjorna är en hantverkstradition som uppstod i staden, som ligger vid en korsning av handelsvägar, och som idag skyddas av ett geografiskt ursprungsmärke. Denna text beskriver vad en toktslöja är, hur träskärningarna tillverkas, vilka mönster som är karakteristiska för Tokat och var du kan hitta spår av denna konst i staden. Det är en form av textilkonst.

Enligt Tokats kultur- och turistmyndighet definieras toktslöjor som en form av textilkonst där mönster appliceras för hand eller med hjälp av träskärningar och olika färger på tyg, vanligtvis bomull, men ibland även siden. Enligt myndigheten är de vackraste exemplen av denna konst att finna i Tokat. De mest välkända användningsområdena för toktslöjor är som huvudbonader för kvinnor, men de används också som tygbitar, bordsdukar och lakan. Ett registreringsbevis hos det turkiska patent- och varumärkeskontoret anger ett ännu bredare användningsområde. Enligt detta dokument kan toktslöjor användas för att tillverka en mängd olika produkter, både för vardagsbruk och som dekoration, såsom huvuddukar (yemen), örngott, lakan, tygbitar, handdukar, draperier, huvudbonader och sjaletter. Med andra ord är en toktslöja inte bara en huvudduk, utan kan vara nästan alla textilier i ett hem.

En stad av textilier vid handelsvägen.

Registreringsbeviset anger att toktslöjor har en historia som sträcker sig sex hundra år tillbaka i tiden, och att de geometriska mönster som användes i slöjorna under Seljuktiden visar paralleller med seljukisk konst. Under osmanska riket tillföll intäkterna från toktslöjorna exklusivt till sultanernas hustrur. Hantverkarna i Tokat, som tillverkade slöjorna i stora mängder i staden, lämnade in sina tyger till färgverk och betalade en stämpelskatt i gengäld. För att tvinga fram denna skatt förbjöds tillverkning av slöjor utanför Tokat. Artikeln om Tokat i TDV Islamic Encyclopedia ger siffror om denna ekonomi. År 1574 var den årliga intäkten från Tokats färgverk 83 334 akçe. Mellan 1643 och 1690 ökade stämpelskatten på bomullstyg och tryckta tyger från 450 kuruş till 2200 kuruş, på grund av ökad produktion. År 1726 investerade Atıf Mustafa Efendi, som tog över ansvaret för stämpel- och färgverksskatterna, en betydande summa pengar i ett nytt och större färgverk, eftersom det befintliga ansågs otillräckligt. Samma bild framträder också genom ögonen på europeiska resenärer. Kultur- och turistmy Här är en översättning av texten från turkiska till svenska:

Träblock för tryck

Det verkliga hantverket i Tokat-textilier ligger i träblocken. Registreringsdokumentet anger tydligt att blocken endast tillverkas av lönnträ. Myndigheten förklarar att detta beror på att lönnträ, som växer i fuktiga områden, är mjukt, lätt att bearbeta, hållbart och har god vidhäftning för färg. Träet ska vara oknutet och måste torkas innan det bearbetas; annars kommer blocket att förstöras när det blir vått, och ett tydligt tryck kan inte uppnås. Enligt dokumentet kapas träet horisontellt, inte vertikalt, eftersom träets ådring vid vertikala snitt kan lämna oönskade linjer i trycket. Den torkade stammen delas sedan i bitar med ett avstånd på sju till tio centimeter, och blockets bredd är högst trettio centimeter, beroende på motivets form. Innan skärningen doppas biten i en blandning av sjuttiofem procent paraffinvax och tjugofem procent bivax, och får sedan stå en stund; detta underlättar skärningen och förlänger blockets livslängd. Skärdjupet varierar mellan en och en och en halv centimeter, beroende på motivets komplexitet. Om djupet är för litet kommer färg att fastna på blockets yta och förstöra trycket. Enligt myndighetens beskrivning ritas motivet först för hand på träet, och sedan skärs det ut med en liten kniv som kallas "nakış bıçağı". Antalet block som behövs beror på antalet färger som ska användas. För ett enfärgat motiv räcker ett block, men för ett flerfärgat tryck ("elvan") skärs ett separat block för varje färg. Därför beskriver myndigheten blocktryck som ett svårt men givande hantverk.

Myndigheten delar in textilierna i två huvudtyper: handmålade och tryckta. Handmålade textilier liknar mer bildkonst, eftersom tyget målas för hand med pensel, och det finns få exempel. Tryckta textilier är däremot lämpliga för produktion och kan reproduceras; därför tänker man oftast på tryck när man hör ordet "textil". Registreringsdokumentet sammanfattar tekniken i tre huvudområden. Vid handmålning överförs motivet till ett spänt tyg och målas för hand med pensel, som om det vore en målning på duk. Vid blocktryck trycks motivets konturer med ett block, och de områden som ska vara färgade fylls i med pensel. Den vanligaste metoden idag är blocktryck, och dokumentet beskriver fem olika tillämpningar av denna teknik. Vid svarttryck trycks ett motiv med ett block, antingen svart på vitt eller vitt på svart. Vid flerfärgstryck ("elvan") trycks de förberedda blocken för varje färg ovanpå varandra i den ordning som motivet kräver. Vid resisttryck trycks ett block som har applicerats med en blandning av svart kitt och släckt kalk på ett tyg som redan är målat svart. Tyget får sedan stå Här är en översättning av texten från turkiska till svenska:

Dessa mönster trycks på en röd botten, kallad "Tokat-röd", eller på en mörklila botten, som är en variant av samma färg. En modifierad version av "Tokat-inuti" är "Tokat-druva", som också kallas "Tokat-lila", och vars blommönster är formade som druvklasar. "Tokat-äpple" består av röda eller mörklila äpplemönster tryckta på en svart botten, och används enligt uppgift i områdena runt Zile. En förenklad och mindre version kallas "Tokat-halv-äpple" eller "spegel". Mönstret "Çengelköy", som har sitt ursprung i Istanbul, trycks också i Tokat. Detta mönster, som fyller hela den svarta botten med gult, grönt och rött, används enligt uppgift i byarna Tozanlı i Reşadiye. Dokumentet anger också namn som "purket", "svärmors knytnäve", "Trabzon-kant", "vinblad", "Tokat-fem", "sexton-blommig broderi", "mygg-hamamije" och "Damaskus-hamamije" för dessa mönster, och noterar att motiven oftast är inspirerade av växter. Textilier och färgämnen.

Enligt dokumentet trycks "Tokat-textil" endast på tyger som är 100% bomull. Anledningen är uppenbar: bomullstyg absorberar trycket väl, sprider inte ut färgen, bleknar inte vid tvätt och färgerna bleknar inte. De använda textilerna är lokalt vävda tyger, "amerikanskt tyg" (som kallas "kaput bezi" av lokalbefolkningen), muslin och "mermerşahi". Tidigare användes enbart växtbaserade färgämnen, men idag används en kombination av växtbaserade och kemiska färgämnen. Dokumentet beskriver också hemligheten bakom den traditionella "Tokat-röda". Den röda botten erhölls från en rotfärg som kallas alizarin. Tyget tvättades och torkades först, sedan trycktes konturerna av mönstret med svart färg, och en grundfärg applicerades med en blandning av "şap" och "kara" färg. Därefter färgades tyget i kastruller som förbereddes med enbär och "cehri", och blandades kontinuerligt över öppen eld. Enligt dokumentet var färgerna som uppnåddes genom detta krävande arbete mycket livfulla och bleknade inte. När produktionen av alizarin upphörde började andra färgämnen användas, men dessa gav inte samma resultat som den traditionella "Tokat-röda", och screentryck, som är lämpligt för massproduktion, ersatte delvis trästämpeln. Dokumentet betonar dock att denna konst fortfarande kämpar för sin överlevnad. Ett skyddat varumärke.

"Tokat-textil" är registrerat som ett geografiskt varumärke enligt lag nr 6769 om industriell egendom. Ansökan gjordes den 1 november 201 Museet ligger i Arastalı Bedesten i Sulusokak, och enligt Kulturportalen finns det en etnografisk avdelning i den västra delen av byggnaden som visar hantverk som metallbearbetning, textilier, vävning, mattor och kilim. "Bedesten" är ett ord för en täckt marknad där värdefulla tyger säljs, och att se textilier i en sådan byggnad gör besöket meningsfullt. När du går längs Sulusokak passerar du den gamla Gazioğlu Han, som GoTürkiye kallar "Yazmacılar Hanı" (textilhandlarnas hus). Enligt GoTürkiye har namnet ändrats på senare tid på grund av produktionen som sker där. TDV Islamiska Encyklopedin skriver att hanen fram till nyligen användes av textilhandlare, men att den idag är helt övergiven och i dåligt skick. Därför bör du inte planera att besöka hanen inifrån; det räcker att titta på den från utsidan, på dess två våningar och raden av butiker i norr. Den närliggande Taşhan är en stor, tvåvånings stadshandel med en öppen innergård, byggd mellan 1626 och 1632. Denna handel ger den bästa bilden av Tokats textilhandel. Om du vill köpa en "yazma" (en typ av turkisk sjal), bör du vara uppmärksam på några saker. Leta efter märkningen som indikerar ursprung. I en tryckt "yazma" kan du se små skillnader i upprepningen av mönstren, och där färgerna överlappar varandra är det ett tecken på handtryck. Tveka inte att fråga säljaren om tryckplattan är gjord av lönn och vilket mönster som är specifikt för Tokat. På så sätt kan du snart skilja mellan "Tokat içi dolusu" och "Tokat elmalısını".

Källor:

Kommentarer

0/1000

Skriv den första kommentaren