Hoppa till huvudinnehållet
Radar Türkiye
Upptäck evenemang i appen
Öppna
Radar Türkiye

Kungarna under staden, Ankaras gravmonument.

En person som bor i Ankara passer ofta förbi flera gravhögar varje dag, och de flesta gånger är de omedvetna om det.

Radar TürkiyeRadar Türkiye15 Ekim 2026
Inga betyg ännu

Logga in för att gilla och betygsätta

Kungarna under staden, Ankaras gravmonument.

I Ankara passer en person varje dag förbi flera gravhögar, ofta utan att vara medveten om det. De runda kullarna vid vägarna, ordet "berg" i gatunamnen, och till och med berget där stadens mest kända monument står, är alla kopplade till begravningssedvänjor som praktiserades av frigerna för ungefär tre tusen år sedan i denna slätt. Denna text förklarar vad en gravhög är, vad som hände med gravhögarna under staden, och var du kan se dem idag.

**Vad är en gravhög?**

En gravhög är ett latinskt ord som beskriver konstgjorda kullar som byggts för att innehålla gravar eller gravkamrar, och som täckts med jord. I Anatolien kallas de ibland "höyük", och i Centralasien "kurgan". De tidigaste exemplen på traditionen att markera en grav med en kulle finns i de eurasiska stäpperna. Från och med järnåldern antar dessa kullar en mer spetsig form, och man föredrar platser som är synliga på avstånd, som åsar och sluttningar. I centrala Anatolien var det frigerna som bar vidare denna tradition. Enligt utgrävningarna i Gordion är den tidigaste kända gravhögen i Anatolien daterad till cirka 850 f.Kr. och kallas "W-graven" av arkeologerna. Eftersom denna typ av grav inte hade setts i Anatolien tidigare, tror man att traditionen kom med frigerna. Vanligtvis placerades den döde i ett rum som öppnade sig mot marken och var beklätt med trä, och sedan täcktes det med en stor hög av jord.

**Gordion och den stora gravhögen**

Det mest imponerande exemplet på denna tradition finns i Yassıhöyük, nära staden Polatlı, och i den frisiska huvudstaden Gordion. Det finns över hundra gravhögar runt staden; antalet varierar beroende på källan. Den största av dessa är den stora gravhögen, även känd som Midas-gravhögen. Idag är den över femtio meter hög och har en diameter på ungefär trehundra meter. Kullen grävdes ut 1957 av ett team under ledning av Rodney Young. Inuti hittades ett välbevarat trägravrum; detta rum är en av de äldsta träkonstruktionerna som finns kvar i världen. Personen i graven var en man i sextioårsåldern när han dog. Bredvid honom hittades trämöbler med inläggningar, bronskärl och andra föremål. Datering av träet visar att graven byggdes omkring 740 f.Kr. Därför tror man idag att graven tillhör Midas far, Gordias, snarare än Midas själv. Gordion togs in på UNESCO:s världsarvslista år 2023. Gordion-museet i Yassıhöyük grundades 1963 och visar föremål i kronologisk ordning. Utställningarna inkluderar allt från föremål från bronsåldern till järnverktyg och vävverktyg från den tidiga frisiska perioden, en rekonstruktion av en byggnad från det sjuende århundradet f.Kr., gre Vi har en separat researtikel som beskriver hur man reser till Gordion med tåg; i den artikeln fokuserar vi främst på staden i sig. Inom staden finns en nekropol.

Ankara i sig var också en frygisk bosättning, och kullarna runt staden var fyllda med frygiska gravar. Enligt en artikel i "Yetkin Report" är det känt att det fanns mer än trettio tumulor (gravhögar) inom stadsområdet. Enligt register från "Kulturinventeringen" var det först 1910 som R. C. Thompson ritade in dessa kullar på en karta. Den första kontakten med kungarna under staden var oavsiktlig. År 1932, när man grävde för en damm i Gazi-skogsplantan, stötte man på en frygisk grav. Inuti högen av jord fanns spridda bitar av brons, och under dem en rund vägg byggd av små stenar utan murbruk. Ingen skelett eller aska hittades i graven. Eftersom fynden liknade de som hittats i gravarna i Gordion, daterade Hamit Zübeyr Koşay graven till 8:e århundradet f.Kr. Det stora arbetet började 1967 med räddningsgrävningar som initierades av ODTÜ (Middellhavsuniversitetet). Enligt register från "Kulturinventeringen" grävdes en av kullarna, İkiztepeler, som ligger väster om vägen från Söğütözü till Atatürk-skogsfarmen, under denna utgrävning; högen var sju meter hög och sextio meter i diameter. En tumulus i mitten av gruppen Beştepeler öppnades också samma år. Namnet på stadsdelen Beştepe kommer från dessa fem gravhögar. Samma register visar också en sorglig bild. Med stadens tillväxt försvann många av tumulorna. Många tumulor i Yücetepe, Emniyet, Emek och Beştepe är idag markerade som försvunna. Vissa hade redan försvunnit när räddningsgrävningarna började, medan andra avlägsnades efter grävningarna. Från Rasattepe till Anıttepe

Det gamla namnet på den kulle där Anıtkabir (Atatürks mausoleum) ligger är Rasattepe, och även denna kulle var ett område med tumulor. År 1939 beslutades att bygga minnesmonumentet här, och grundstenen lades den 9 oktober 1944. Under den första delen av byggnationen genomförde Turkish Historical Society en utgrävning på platsen i juli 1945. Enligt "Kulturinventeringen" leddes utgrävningen av ett team under ledning av Nezih Fıratlı, och två tumulor öppnades. Under utgrävningarna hittades fynd från den frygiska perioden. Dessa tumulor finns inte längre på platsen idag. När du besöker Anıtkabir, är det en bra påminnelse om att marken under dina fötter en gång bar frygiska gravar, och det är ett bra sätt att läsa stadens lager. Yumurtatepe eller Hatıralar Tepesi (Minneskullen)

Det Här är en översättning av texten till svenska:

I samma artikel finns också en intressant berättelse om berget: Enligt Minir Hayri Egeli hade Atatürk en höstdag visat detta lilla berg och sagt att en enkel grav kunde anläggas här. Berget kom senare att kallas "Minnesberget". Enligt artikeln fanns dessa berg också med i Ernst Eglis lantbruksplan från 1930-talet, där de kallades "Martyrernas berg". Tumulusen registrerades 1972 och förklarades 1991 som ett arkeologiskt område av högsta klass. Galatergravar i Karalar

Traditionen med tumuliker upphörde inte med frigierna. I byn Karalar i Kahramankazan finns gravhögar och resterna av byggnader på klippor som tillhör galaterna, som bosatte sig i området från 3:e århundradet f.Kr. Remzi Oğuz Arık utförde utgrävningar här 1933. År 2021 påbörjade Universitetet i Ankara en ytlig undersökning i området Asarkaya och identifierade en central galatisk bosättning. Vissa källor beskriver bosättningen som fästningen Blucium, som tillhörde galaterkungen Deiotaros, men denna identifiering är omtvistad. Forskarna påpekar också den skada som skatterletare har orsakat området.

Var kan man se det idag?

Det bästa stället för att se föremål från tumulierna är Anatoliens civilisationsmuseum i Ulus. En stor del av museets frigiska avdelning består av fynd från den kungliga tumulusen i Gordion. Här visas en rekonstruktion av gravkammaren, trämöbler med inläggningar, fästelement för klädnypor, rituella kärl och avbildningar av lejon, bockar och örnar. Man tar sig till museet genom att gå uppför en backe från Ulus. Den andra platsen är ODTÜ:s arkeologiska museum. Museet, som grundades 1969, innehåller fynd från utgrävningarna i Koçumbeli och Yalıncak, som ligger inom campusområdet, samt föremål från de frigiska nekropolernas tumulier i stadens centrum. Eftersom det ligger inom campusområdet, kontrollera besöksvillkoren på museets webbplats i förväg. Man kan enkelt se Yumurtatepe från Demetevler, utanför stängslet som omger det skyddade området. Kom ihåg att du befinner dig i ett skyddat område av högsta klass; det är förbjudet att klättra på berget eller gräva i jorden, och det enklaste sättet att bevara historien är att inte lämna några spår. Om du vill åka till Gordion, avsätt en dag; den stora tumulusen och museet ligger bredvid varandra.

En dagsplan för tumulierna:

Börja dagen med Anatoliens civilisationsmuseum; titta på rekonstruktionen av gravkammaren i den frigiska salen och skriv ner måtten på den stora tumulusen. På eftermiddagen, besök Anıtkabir och titta runt och kom ihåg det gamla namnet på berget. Avsluta dagen med att åka till Dem Källor:

Kommentarer

0/1000

Skriv den första kommentaren