Hoppa till huvudinnehållet
Radar Türkiye
Upptäck evenemang i appen
Öppna
Radar Türkiye

Kızılırmak-flodens lera: Keramik från Avanos.

Kızılırmak, Turkiets längsta flod, delar Avanos stad i två längs sin sträckning från öst till väst. Både stadens namn och det hantverk som invånarna livnär sig på är kopplade till denna flod.

Radar TürkiyeRadar Türkiye19 Ekim 2026
Inga betyg ännu

Logga in för att gilla och betygsätta

Kızılırmak-flodens lera: Keramik från Avanos.

Avanos, Turkiets längsta flod, Kızılırmak, delar staden från öst till väst. Stadens namn och dess hantverk är båda kopplade till denna flod. Enligt Avanos kommun härstammar många historiker namnet "Avanos" från ordet "evani", som betyder "kärl, behållare, köksredskap" på seljuktiden, och tolkar namnet som "staden som tillverkar keramik". I denna text beskriver vi varifrån Avanos-keramikens ursprung, hur leran omvandlas till lera och hur leran formas till kärl, och var och hur du kan uppleva detta hantverk i staden idag. Vi nämner inte specifika verkstäder; när du promenerar i stadens gator kommer du att stöta på en verkstad på nästan varje hörn. Ett hantverk från neolitikum till idag.

Tillverkningen av lerkärl i Avanos är inte bara en tradition som sträcker sig över några generationer. Ett registreringsbevis från det turkiska patent- och varumärkesverket visar att keramikproduktion har bedrivits i Nevşehir sedan neolitikum och har spridits i området kring Avanos. Enligt dokumentet hämtades leran troligen från bergen runt Avanos och från den forna flodbädden av Kızılırmak redan under bronsåldern. De första kärlen formades för hand med hjälp av lindning och vridning och brändes i öppen eld. När krukmakarskivan uppfanns i slutet av bronsåldern flyttades produktionen till skivan. Under utgrävningarna av Topaklı Höyük i stadsdelen Topaklı i Avanos hittades keramikfragment i tjugofyra lager som sträckte sig från bronsåldern till bysantinska perioden. Kommunen uppger att dessa utgrävningar genomfördes av ett italienskt team år 1967. Kort sagt, bakom skivan som snurrar i verkstäderna idag finns en kontinuitet som sträcker sig över tusentals år. Kärl på väg till Adana.

Inte bara tillverkningen av keramik, utan också försäljningen av den är en del av stadens minne. Enligt registreringsbeviset packades keramik som tillverkades i Avanos i säckar, lastades på åsnor och transporterades till marknaderna i närliggande provinser och distrikt. Denna försäljningsmetod fortsatte under en tid under osmanska perioden och under de första åren av republiken. Det är känt att män från Avanos reste i långa konvojer till Adana för att sälja keramik, mattor och andra varor. Försäljningen gjordes oftast genom byteshandel, där köparen gav en mängd bulgur, ris, salt eller ost motsvarande volymen av kärlet. Åsnor användes sällan på dessa resor eftersom de är skygga. Det berättas att vägarna som förbinder Avanos med de omgivande centra gradvis fylldes med trasiga keramikkärl. Kızılırmaks hemlighet.

Det som skiljer Avanos-keramik från andra typer av keramik är framför allt leran. Enligt registreringsbeviset baseras en studie som jämför leran från Avanos med leror från Menemen, I Gedik finns det röd och blå lera, i Burabayır är den oftast röd, i Cinderesi finns både röd och blå lera, och i Kızılöz är jorden röd. Floden har också fått sitt namn efter denna färg. Enligt Wikipedia beskrivs det i artikeln om Avanos att området tidigare hade en röd färg som passade dess namn på grund av de tuffiga och leriga jordarna, men att denna egenskap till stor del försvann efter byggandet av dammarna. Från jord till lera:

Produktionen börjar med att lämplig jord transporteras till en verkstad, kallad "işlik". Beroende på vad som ska tillverkas blandas olika typer av jord i olika proportioner, vilket kallas "harmanlama" (blandning). Stora partiklar krossas med en slägga och finfördelas, varefter jorden siktas. Den manuella blandningen kallas lokalt för "çamur çıkartmak" (att ta fram leran), och ungefär en tiondel vatten tillsätts till leran. Den pressade leran får vila i en dag. Om denna vila hoppas över spricker leran, eftersom vatten och mineraler endast fördelas jämnt i leran under vilan. Den vilade leran knådas för hand och måste formas samma dag, annars börjar den härda.

Formning på roterande skiva:
Formningen sker på en roterande skiva, kallad "çıkrık" eller "çark" i Avanos. Enligt Wikipedia beskrivs det hur leran skickligt formas på denna skiva, som drivs med fot. Beroende på storleken på det som ska tillverkas, fästs formar på skivan. Det finns tre typer av formar: en bottenform, en plan form och en "ulak"-form utan botten. För kärl som kan tillverkas i ett steg räcker en bottenform och en plan form. För större kärl som tillverkas i två steg används också "ulak"-formen. Bredvid hantverkaren står en liten hink med vatten, och hantverkaren fuktar leran med en bit filt för att förhindra att den torkar. Om leran inte sitter ordentligt i mitten kommer den att vingla och inte få en jämn form. Efter att den grova formen är klar, går man vidare till det finare arbetet. Innan leran torkar, färgas ytan, vilket kallas "zırhlama". När kärlet har uppnått en läderliknande hårdhet, poleras ytan, vilket kallas "perdahlama". Enligt Wikipedia torkas kärlen först i solen och sedan i skuggan.

Inuti den traditionella ugnen:
Det sista steget är bränningen. Idag används även gas- och elugnar, men i Avanos är det fortfarande de traditionella ugnarna som används, och de värms upp med fasta bränslen som ved, träflis och halm. Enligt registreringsdokumentet har nästan varje verkstad sin egen ugn. Dessa ugnar är uppdelade i två sektioner. Den övre sektionen, där produkterna placeras, kallas "koyacak" eller "kayacak", medan den nedre sektionen, där elden brinner och som delvis ligger under marken, kallas "ocak". Artikeln, skriven av Serap Ünal och Erdem Aybar från Süleyman Demirel-universitetet och publicerad i tidskriften för fakulteten för konstvetenskap vid Ankara universitetet år 2022, beskriver i detalj denna konstruktion, som kallas "svart ugn" i regionen. Ugnen har en rektangulär prismatisk form och är byggd med "steril sten". Den nedre delen, där elden brinner, kallas "helvetet", och längst upp finns en sektion som kallas "taket", som används för att övervaka ugnen. Innan ugnen tänds, fylls den med träflis för att rökas och värmas upp. Elden, förstärkt av träflisen, brinner i ugnen i fyra till åtta timmar. När "gnistor" uppstår, vilket kallas "cıngı", indikerar det att tillagningen är klar. Därefter får ugnen svalna, och produkterna tas ut gradvis. Svart keramik, rökning.

Samma artikel introducerar Avanos som ett centrum där en sällsynt tillagningsmetod inom anatolisk keramik fortfarande förekommer. Denna metod, som kallas "rökning" eller "kolning", innebär att keramikplattor placeras i en burk, tillsammans med kol, träflis och ved, och burkens öppning täcks med en sten. Burken placeras sedan tillsammans med andra produkter i den svarta ugnen. I denna miljö med låg syretillförsel blir behållarna svarta inifrån och ut. Under tillagningen, som forskarna observerade på plats, nådde temperaturen mellan åttahundra och niohundra grader, och en tydlig svart färg uppnåddes på hela ytan av produkterna. Vid keramik som tillagats med denna metod används ingen glasering. Den naturliga glansen kommer från polering. Artikeln beskriver denna teknik som en av Avanos' kulturella arv som är på väg att försvinna, och betonar samtidigt att hantverkarna fortfarande framgångsrikt använder den. Nya ugnar, nya sökningar.

Traditionerna är inte statiska. En rapport från 2021, som finns i det öppna arkivet vid Nevşehir Hacı Bektaş Veli-universitetet, beskriver att de svarta ugnarna fortfarande används i traditionella verkstäder i regionens keramikindustri. Enligt samma studie har ugnar av typen sodaugn, saltugn, samt japanska Noborigama- och Anagama-ugnar byggts i samband med keramikkongresser och workshops i Avanos, och med stöd från olika institutioner har ett keramikugnsmuseum grundats. Vissa hantverkare har börjat experimentera med alternativa tillagningsmetoder genom att bygga högkvalitativa vedugnar i sina egna verkstäder. Wikipedia noterar också att Avanos är medlem i European Ceramic Route, som syftar till att bevara den traditionella keramiska produktionen. En geografiskt skyddad produkt.

Avanos-keramik är registrerad som en geografisk ursprungsbeteckning enligt lag 6769 om industriell egendom. Ansökan gjordes den 5 september 2017, registreringsdatumet är 25 december 2017, och det är Var du hittar keramik i Avanos?

När du anländer till staden, gå först ner till floden. Enligt kommunen förbinder fyra broar de två sidorna av floden, varav två är del av en ringväg. Byggandet av den stenfyllda bron påbörjades 1898 och bron invigdes 1900. Den är 151 meter lång. Den hängande träbron, som endast är avsedd för fotgängare, är från 1973 och är 180 meter lång. När du tittar på staden från bron kan du se verkstädernas dörrar bland de gamla husen som lutar mot sluttningen. Enligt engelska Wikipedia är det gamla Avanos utgrävt med små underjordiska utrymmen, och dessa används idag till stor del av keramikverkstäder. I många verkstäder kan du se hantverkaren som arbetar vid krukväven. Det räcker med några minuter för att se hur en form tar form på krukväven.

Praktiska tips:

  • Det bästa sättet att se keramikproduktionen är tidigt på morgonen, när hantverkarna är vid krukväven. Dagar för bränning varierar mellan verkstäderna.
  • Försöksprov och kurser i verkstäderna varierar beroende på verksamheten; fråga om villkoren på plats.
  • Bland de lokala produkterna finns matbehållare, vattentankar, krukor för att förvara mat under vintern och kuber.
  • Färgen på de röda, obrända behållarna kommer från hematit i leran; svarta och glänsande behållare kan ha bränts med en reduktionsmetod.
  • Leta efter märkningen "Avanos Keramik" och geografiska märkningens symbol på de produkter du köper.
  • Avanos kan kombineras med besök till Özkonak underjordiska staden och Sarıhan karavansaraj på samma resa.

Källor:

Kommentarer

0/1000

Skriv den första kommentaren