Hoppa till huvudinnehållet
Radar Türkiye
Upptäck evenemang i appen
Öppna
Radar Türkiye

Karuns skattkammare: En resa.

På vägen från Uşak till Izmir, ungefär tjugofem kilometer väster om staden, ligger en plats som heter Güre. De runda kullarna som ligger längs med den smala dalen som bevattnas av floden Gediz, ser vid första anblicken ut som vanliga kullar.

Radar TürkiyeRadar Türkiye4 Kasım 2026
Inga betyg ännu

Logga in för att gilla och betygsätta

Karuns skattkammare: En resa.

Här är en översättning av texten från turkiska till svenska:

På vägen från Uşak till Izmir, ungefär tjugofem kilometer väster om staden, ligger en plats som heter Güre. De runda kullarna vid sidan av den smala dalen som bevattnas av floden Gediz ser vid första anblicken ut som vanliga kullar. Men dessa är faktiskt gravhögar från Lydien-perioden, så kallade tumuli, och det var här som en av 1900-talets mest omtalade berättelser om antikvarisk smuggling började. Fynden, som kallas Karuns skatter, grävdes fram från dessa kullar, skickades till ett museum i USA och återvände efter en lång juridisk kamp. Denna text berättar om den resan och hur skatterna idag kan ses i Uşak. Gravhögarna i Güre-slätten.

Enligt Uşak kommuns beskrivning finns det tumuli från Lydien- och grekisk-persiska perioden, daterade till det sjätte århundradet före Kristus, nära slätten norr om Güre. En tumulus är en konstgjord kulle som byggs genom att lägga jord över ett stenhus där den döde begravs. Inuti gravhuset placerades den döde på en bänk, kallad "kline", och värdesaker placerades bredvid. Lydien är känt som den första staten som präglade och använde mynt, och enligt beskrivningen från Kultur- och turistministeriet ligger Uşak inom gränserna för denna stat. Kullarna med namnen Toptepe, İkiztepe, Aktepe, Basmacı och Harta var också gravar för adeln i denna rika värld. Åren då smugglingen började.

Enligt kommunen började plundringen 1965 med en olaglig utgrävning av Toptepe-tumulusen. Enligt uppgifter från de som utförde utgrävningen hittades en silverkanna och många marmorvaser i gravhuset. En fallande träbalk hade skadat rummet, men en stor del av skatten hittades ovanpå "klinen" där den döde vilade. Bland fynden fanns en silverkanna med människohuvuden, en skopa med sfingsexter och ett guldhandtag, en guldspole som gav ifrån sig ljud när den skakades, ihåliga guldörhängen, ett halsband med ekollon och guldhalsband med blå glasarmband med lejonhuvuden. Kommunens lista inkluderar också mindre örhängen med nålar, ett halsband med geometriska former gjorda av agat och färgade stenar, ett guldhalsband med pärlor och fransar samt en brosch i form av en vingad häst i guld. Fynden från Toptepe såldes via mellanhänder till organiserade smugglare. Ett år senare, 1966, var det dags för İkiztepe. En bonde hittade en välskuren marmorblock på den västra sidan av denna tumulus, som kallas İkizce i området. Smugglare som kände till den tidigare plundringen började gräva här, och när de inte kunde komma in i gravhuset sprängde de taket med krut. En person Smugglare som misstänkte att föremålen kunde vara gömda inuti klinen förstörde den; enligt uppgifter från kommunen kan en del av denna klin nu ses som en del av en vägg i ett hus på landsbygden. Under samma period hittade bönder som jagade i närheten av Aktepe-tumulusen gravkammarens ingång; klinfötterna, dekorerade med väggmålningar i rött, blått, svart och grönt, kapades och skickades till Izmir för att säljas. Gravkammarens bakvägg förstördes och täcktes med falska målningar innan den såldes till antikhandlare. En del av dessa förluster är oåterkalleliga. När en väggmålning tas bort från en gravkammare försvinner inte bara själva konstverket, utan också informationen om var det befann sig, vad det var placerat bredvid och i vilket sammanhang det fanns. Det är därför som arkeologer anser att olaglig grävning är ett av de största hoten.

En artikel publicerad av arkeologen Mahmut Aydın från Batman Universitet i tidskriften TÜBA-AR sammanfattar de följande händelserna. Mellan 1965 och 1968 grävdes 363 föremål ut från tumulusarna i Güre genom olagliga grävningar och fick namnet "Karun-skatten". Alla dessa föremål såldes illegalt till Metropolitan Museum i New York. Skattens existens avslöjades 1985 när journalisten Özgen Acar såg föremålen på en utställning. Efter att ha blivit uppmanad av Kultur- och turistministeriet, gjordes en formell begäran om återlämnande av föremålen 1986. Efter att begäran avvisades, stämde Turkiet USA 1987. Enligt Aydın löstes processen 1993 och Karun-skatten återlämnades till Turkiet. Föremålen ställdes först ut på Anatolian Civilizations Museum i Ankara; 1996 flyttades de till stadens museum i Uşak, där de hittades.

Den flygande sjöhästens andra resa

Det mest värdefulla föremålet i skatten är den gyllene broschen med en flygande sjöhäst, som hittades i Toptepe. Denna lilla brosch, som i antik mytologi förknippas med en varelse i form av en flygande häst, är enligt Aydın cirka fem centimeter lång från spetsen på vingen till spetsen på den nedåtgående delen. När broschn ställdes ut i Uşak, byttes den ut mot en förfalskning och stals i slutet av 2005. Situationen upptäcktes 2006 och broschn efterlystes av Interpol och turkiska säkerhetsstyrkor. Under denna tid beslagtog man flera förfalskade sjöhästar som smugglarna ibland släppte ut på marknaden, men alla visade sig vara enkla kopior. I oktober 2012 hittades en brosch som misstänktes vara originalet i staden Hagen i Tyskland. Nu var den stora frågan om det var broschn som stals från U Här är en översättning av texten från turkiska till svenska:

Spännet som påstås vara förfalskat i Uşak hade en sammansättning som stämde överens med dagens 22 och 18 karat guld. Artikeln antyder att det troligen är tillverkat genom att smälta modern guld av olika karat. För att få förfalskningen att se mer autentisk ut hade förfalskarna tagit bort ädelstenarna från spännets fästen och satt dem i förfalskningen. Därför fanns det inga ädelstenar i fästena på spännet i Hagen. Artikeln innehåller även en arkeologisk bedömning utöver de kemiska mätningarna. Enligt undersökningen av docenten Ertekin Mustafa Doksanaltı från arkeologiska institutionen vid Selçuk Universitetet, formades spännets framsida genom att hamra en guldplatta mot en form. Detaljer som fjäderdräkten och fjällraden bearbetades med hjälp av en stans och hammare. På spännet i Hagen kunde man också se rester av vax, vilket troligen användes för att ta en form när förfalskningen tillverkades i Uşak. Genom denna arkeometriska studie bevisades att föremålet var äkta, och spännet återfördes till Turkiet. Ministeriets information betonar också att spännet hittades i Tyskland genom ministeriets initiativ och återfördes till sitt ursprungsland.

Var kan du se skatten?

Uşak Arkeologiska Museum flyttade 2018 från sin tidigare byggnad, som använts i nästan femtio år, till en ny byggnad nära tågstationen. Enligt Kulturportalen består museet av tre våningar, där den översta våningen är tillägnad Lydiska perioden och Karun-skatterna. Enligt beskrivningen från den lokala Kultur- och Turismmyndigheten består denna våning av två sektioner. I den första sektionen presenteras artefakter från gravhögarna Basmacı, Toptepe och Aktepe i ordning, och i slutet av sektionen finns spännet med den bevingade sjöhästen. Den andra sektionen visar rekonstruktioner av gravhögarna İkiztepe och Harta, samt berättar om Lydiska handeln och yrken från den tiden, som vävare, keramiker och formgivare, samt om det dagliga livet. Det är logiskt att besöka museet i den ordning som beskrivs i denna text. På första våningen finns fynd från Uşaks förflutna, från paleolitisk tid till romersk och bysantinsk tid, samt stenartefakter från antika städer som Akmonia, Blaundos och Sebaste, vilket visar hur långt tillbaka denna skatt har funnits. På mellanvåningen berättas om myntslaget och användningen av mynt genom rekonstruktioner, och ibland visas mynt och myntsamlingar som hittats i närheten av Uşak. I samma vånings avdelning för skulpturer finns romerska skulpturer av administratörer, politiker och idrottare som hittats i närheten av Uşak. Efter att ha sett de Lydiska mynten på mellanvåningen, förstår man bättre betydelsen av I skattkammaren, stressa inte utan ta er tid framför vitrinskåpen. Detaljer som pärlorna i halsbanden, de ihåliga formerna i örhängena och sfingarna på skåpans handtag kan bara uppskattas på nära håll. Om ni har kommit för att se sjöhästen, kom ihåg att den finns längst bak i rummet. Om ni efter besöket tar vägen mot Izmir, kommer ni att passera genom Güre. Klättra inte upp på gravhögarna och rör inte om jorden; att titta från vägen ut över slätten räcker för att förstå vilken vy som inspirerade föremålen ni såg på museet. Historien om Karuns skatt är i grunden en berättelse om återkomst: från toppen till museet, från museet till havets andra sida och sedan tillbaka till staden där den föddes på nytt.

Källor:

Kommentarer

0/1000

Skriv den första kommentaren