Hoppa till huvudinnehållet
Radar Türkiye
Upptäck evenemang i appen
Öppna
Radar Türkiye

Kangal herdehund, betesmarkens väktare.

Om du ser en stor, ljusfärgad hund med en svart mask i ett fårbete i Sivas-regionen, är det troligtvis en kangalhund.

Radar TürkiyeRadar Türkiye4 Kasım 2026
Inga betyg ännu

Logga in för att gilla och betygsätta

Kangal herdehund, betesmarkens väktare.

Om du ser en stor, ljusfärgad hund med en svart mask i en flock av får i den turkiska stäppen, är det troligt att du har stött på en Kangal. Kangal är en herdehund som fått sitt namn efter en distrikt i Sivas och som i århundraden har skyddat fårflockar i Anatolien. Denna text beskriver varifrån Kangal kommer, hur man känner igen den, hur forskare studerar den och hur du kan träffa denna hund på ett säkert avstånd i Sivas.

Jordbruksföretagens generella direktion (TİGEM) definierar Kangals ursprung som Centralasien. Enligt institutionens beskrivning tog de turkiska nomaderna, som levde på smådjurskött, med sig sina hästar, får och Kangal-hundar när de migrerade till Anatolien. Dessa hundar bosatte sig i regionerna Uzunyayla, Kayseri, Sivas, Erzincan och Tokat, men det största antalet fanns i distriktet Kangal i Sivas. En artikel från 1994 av Ceyhan Özbeyaz från Veterinärmedicinska fakulteten vid Ankara Universitet förklarar tydligt namnets ursprung. Enligt artikeln kallas hunden "Kangal" i Turkiet eftersom de bästa exemplaren av rasen finns i Kangal-regionen i Sivas. Artikeln nämner också att rasen odlas under andra namn i utlandet, och att dessa klubbar värdesätter avelsdjur som importerats från Turkiet. En studie från 2012 av forskare från Veterinärmedicinska fakulteten vid Selçuk Universitet beskriver Kangal som Turkiets nationalhund. Enligt studien är rasen vanlig där Akkaraman-får föds upp, särskilt i östra Anatolien och i provinsen Sivas. Författarna påpekar att Sivas och staden Kangal är centra för uppfödning, men att bra exemplar också kan hittas i andra delar av Turkiet.

En hunds liv med får:
Det enklaste sättet att förstå en Kangal är att titta på flocken den vaktar. I det turkiska patent- och varumärkesverket är "Kangal" ett registrerat varumärke, men det hänvisar till får, inte hundar. "Kangal-fåret" registrerades 2003 som en geografisk beteckning för Kangal-distriktet. Beskrivningen definierar det som en underart av Akkaraman-fåret och anger att det föds upp i regioner runt Kangal, samt i angränsande provinser som Sivas och Malatya. Enligt samma dokument är Kangal-fåret anpassat till regionens naturliga förhållanden, tåligt och större än andra varianter av Akkaraman. Det har en rundad nos, och kan ha svarta fläckar runt nosen och ögonen, samt på benen. Pälsen är vanligtvis smutsig vit eller krämfärgad. Man använder köttet, mjölken och ullen. När man tänker på Kangal-hundens svarta mask och ljusa färg, är det inte svårt att se att både hunden och fåren har formats av samma stäppeområde.

Hur man känner igen en Kangal:
Enligt TIGEM är en Kangal en stor och kraftfull herdehund med Enligt de intervall som institutionen anger, ligger levande vikten för vuxna hanar mellan 50 och 75 kilogram, medan den för honor ligger mellan 40 och 60 kilogram. Mankhöjden, alltså "cidago", anges för hanar mellan 70 och 90 centimeter, och för honor mellan 65 och 80 centimeter. Huvudet har en mesaticefalisk form, vilket innebär att det ligger någonstans mellan ett smalt, långt huvud och ett brett, kort huvud. Ögonen uttrycker intelligens och pålitlighet. Özbeyaz's artikel berör även ärftligheten av den svarta masken. Den svarta färgen runt nosen, munnen och vid öronen följer en dominant ärftlighetsmodell och förekommer i mer eller mindre grad hos de flesta hundar. Samma artikel beskriver ett stort huvud, en kraftig käke, en stabil hals och ett välutvecklat bröst. Forskare mäter Kangal-hundar.

Det har genomförts många mätstudier av Kangal-hundar i Turkiet, och siffrorna varierar beroende på studien. Detta beror på var hundarna har fötts, under vilka förhållanden och i vilken ålder de har mätts. Özbeyaz mätte 1994 59 vuxna Kangal-hundar som fötts och uppfostrats rentrasigt vid Gemliks militära veterinärskola. De genomsnittliga levande vikterna var 40,5 kilogram för hanar och 69,1 centimeter för mankhöjd; för honor var det 32,4 kilogram och 62,4 centimeter. En studie från Selçuk Universitetet år 2012 jämförde Kangal-hundar med andra inhemska raser i Turkiet. I studien mättes 30 Kangal-hundar, 33 Akbaş-hundar, 37 Kars-hundar och 30 turkiska grehounder. Den genomsnittliga mankhöjden för Kangal-hundarna var 76,2 centimeter. För alla uppmätta kroppsegenskaper var värdena för Kangal-hundarna signifikant högre än för de andra raserna. En studie från samma grupp år 2017 utvidgade forskningen ytterligare. Totalt 468 hundar som liknade Kangal-hundar och som föddes och uppfostrades av lokala bönder i Turkiet, Iran, Azerbajdzjan och Uzbekistan mättes. Resultatet visade att Kangal-hundarna i Turkiet var större än liknande hundar i andra länder. Det vill säga, mätningarna av hundar som används för avel av TIGEM är inte samma sak som mätningarna av hundar som finns hos bönder på landsbygden; båda uppgifterna är korrekta inom sina respektive sammanhang. En studie från 2013, som även inkluderade Sivas Cumhuriyet Universitetets veterinärfakultet, fokuserade inte på hundarnas kroppar utan på deras fysiologi. Forskarna mätte pulsen, andningen och kroppstemperaturen hos 24 friska Kangal-hundar som bodde i tre olika höjder i Sivas, nämligen Karasar, Divriği och Çiğdemli, Här är en översättning av texten från turkiska till svenska:

Doftsinnet och hörseln är väl utvecklade. Enligt artikeln vaktar kangalhundar en förlorad får eller herdens ägodelar och stannar kvar hos dem i timmar. Att skydda flocken från rovdjur är centralt, och detta har gjort kangalen oumbärlig på slätterna i århundraden. Kangalen i Sivas folklore.

Två forskare från Selçuk Universitet samlade in folklig information om kangalen från uppfödare, ägare och praktiserande folkmedicinare i regionen Sivas år 2012. Studien visar att uppfödare generellt delar in kangalhundar i tre kategorier baserat på rasdrag: renrasiga, blandraser och de som används för att jaga vargar. Namn som "alası boz", "karayaka", "sarı yaka", "boz yaka", "kıllı" och "kırçıl" används för att beskriva pälsens färg. Baserat på svansens form används termer som "kılıç kuyruk" (svärdsvans), "kuyruğu eğri" (böjd svans) och "kıvrak kuyruk" (smidig svans). Forskarnas slutsats är intressant. Enligt dem är en viktig anledning till att kangalen har kunnat bevara sin ras till idag de lokala berättelserna om hundens intelligens, mod och lojalitet som har gått i arv från generation till generation. Samma studie betonar också att vissa vanliga metoder för skötsel och uppfödning bör omvärderas ur ett djurrättsperspektiv.

Hur kangalen skyddas idag.
Det officiella svaret på frågan om var och hur kangalen skyddas finns hos TİGEM. Institutionen skriver att det primära målet med kangaluppfödningen i deras verksamheter är att bevara genetiska resurser. På TİGEM:s webbplats finns två verksamheter listade som avelscenter för kangalhunden: Karacabey Jordbrukskontoret i Bursa och Ulaş Jordbrukskontoret i Sivas. En annan viktig notering är att det inte finns någon hund registrerad under namnet "Kangal" i TÜRKPATENT:s databas för geografiska kännetecken. Där finns istället "Kangal Får" och "Kangal Termalbad". Det innebär att bevarandet av kangalen inte sker genom en geografisk skyddsmärkning, utan genom avelsarbetet i statliga verksamheter och genom den kunskap som uppfödare har samlat under generationer.

Att träffa kangalen i dess naturliga miljö.
Det bästa sättet att se kangalen i sin naturliga miljö är att resa i landsbygden i Sivas, särskilt i området kring Kangal, under säsongen när flockarna betar. Under våren och sommaren släpps flockarna ut på bete och hundarna är i tjänst. Om du stöter på en flock, kom ihåg att kangalen ser dig som en främling som närmar sig flocken. Gå inte ur bilen och gå in i flocken, försök inte mata eller klappa hunden och håll avstånd. Om du vill ta bilder, gör det från vägkanten utan att störa flockens rörelse. Om det finns en herde När du besöker Sivas, ta chansen att lära känna produkterna från flockarna som vaktas av Kangal-hundar. Köttet och mjölken från Kangal-fåret är en del av mattraditionerna i regionen. Vägen till Kangal-distriktet leder också till Divriği och de södra slätterna i Sivas. Därför är det också ett bra sätt att lära känna landsbygden i Sivas att söka efter Kangal-hundar.

Källor:

Kommentarer

0/1000

Skriv den första kommentaren