Göllüdağ och det svarta glasets obsidian, samt den ofullständiga staden.
I norr om Niğde, mellan Melendiz-slätten och Kappadokiens böljande dalgångar med sina unika klippformationer, ligger ett område med höjder som vid första anblicken bara verkar vara nakna kullar.
Logga in för att gilla och betygsätta

I norra delen av Niğde, mellan Melendiz-slätten och Kappadokiens formationsliknande dalar, ligger höjder som vid första anblicken bara verkar vara nakna kullar. Men under dessa kullar finns en av mänsklighetens äldsta råvaror gömd. De glänsande, svarta stenarna på Göllüdağ-berget är obsidan, ett naturligt glas som bildas av vulkanisk aktivitet. I denna text berättar vi historien om de människor som under hundratusentals år bearbetade stenen vid foten av Göllüdağ, snarare än att fokusera på den ofullständiga staden på toppen. Vi följer hur obsidan bildades, vilka som bearbetade den och hur detta glas spreds till avlägsna bosättningar.
Göllüdağ är inte bara ett berg, utan en del av ett vulkaniskt komplex. Enligt en studie publicerad i den turkiska geologiska tidskriften, utförd av forskare från Sakarya Universitet, började komplexets utveckling under den tidiga pleistocenepoken, med kraftiga utbrott som resulterade i en kaldera med en diameter på tolv kilometer. Under den efterföljande perioden bildades riolitdomar, både isolerade och sammanflätade, tillsammans med associerade obsidandepositioner. I norr om komplexet ligger Kayırlı-korridoren, som innehåller flera vulkaniska koner och Nar Maar. Studien beskriver också hur obsidan ofta förekommer i ringformiga formationer runt domarna och hur den under vulkanens tidiga stadier trängde in genom ringformiga sprickor. Obsidan är en glasartad bergart som bildas när lava kyls ner snabbt, utan att hinna kristallisera. I Göllüdağ förekommer den vanligtvis i fragment och lager, och stora, sammanhängande flöden är sällsynta. Forskarna betonar att en yta måste ge block som är mellan tio och femtio centimeter stora för att vara lämplig för verktygstillverkning, och att den inte får innehålla små kristallkluster som kan skada glaset. En annan studie, publicerad i den turkiska akademin för vetenskapers arkeologiska tidskrift, visar att Göllüdağ-obsidianen dateras till ungefär en till en och en halv miljon år sedan med hjälp av olika metoder. Detta glas är en viktig förklaring till varför regionen var så tätbefolkad under förhistorisk tid.
Kaletepe-dalen och de äldsta spåren
Enligt marknadsföringsmaterial från Niğde Provincial Kultur- och Turismdirektoratet är Kaletepe-dalen en dal som sträcker sig vid foten av Göllüdağ, på en höjd av cirka 1600 meter över havet. De paleolitiska lagren i dalen upptäcktes år 2000 under utgrävningar av en neolitisk obsidianverkstad. Enligt en rapport av Ludovic Slimak och Berkay Dinçer har området grävts ut under sju säsonger fram till 2006, och cirka åtta meter tjocka, minst nitton arkeologiska lager har blottats. Över fem tusen paleolitiska fynd har hittats i ett område som är nä I deponerade lager är yxhuvudena tillverkade av obsidan, medan vissa lager föredrar lokalt förekommande riolit, andesit och basalt. Vulkanaska som täcker de övre lagren har daterats till mer än 160 000 år sedan. Provinsmyndigheten påpekar att denna serie sträcker sig tillbaka 600 000 år in i nutiden och att det för närvarande är den enda kända platsen som kan ge svar på frågor om Anatoliens tidigaste bebyggelse. Utgrävningarna har genomförts i samarbete mellan Institutionen för förhistorisk arkeologi vid Istanbul Universitet och Anatolien-arkeologiska missionen, som är knuten till det franska utrikesministeriet. Tillverkningssättet för stenverktygen förändrades också över tid. Enligt rapporten tillverkades verktyg i de sjunde lagret och ovanför med hjälp av Levallois-tekniken, vilket innebär att fragment togs bort från en förberedd kärna för att forma dem. Forskarna anser att detta är en av de äldsta användningarna av Levallois-tekniken under den tidiga paleolitiken. Under samma utgrävning hittades även en käke från ett hästliknande djur i det andra lagret, under en ytundersökning som gjordes år 2000. Undersökning av tänderna visade att detta djur var en mycket primitiv art och att det liknade dagens åsna mer än andra hästdjur. Neolitiska verkstäder och specialiserade hantverkare.
Vid Göllüdağ tar mänsklig aktivitet en helt annan dimension under neolitiska och kalkolitiska perioderna. Enligt studien i "Türkiye Jeoloji Bülteni" blev verktygstillverkningen under denna period systematisk, organiserad och specialiserad, och hundratals obsidianverkstäder etablerades nära källorna. Nästan runt varje yta som gav block av lämplig storlek och kvalitet finns en verkstad som dateras till neolitiska eller kalkolitiska perioden. Den viktigaste av dessa är Kaletepe-verkstaden i Kömürcü byn. Kaletepe-verkstaden har undersökts av professor Dr. Nur Balkan-Atlı från Istanbul Universitet och presenterats för den vetenskapliga världen. Provinsmyndigheten skriver att utgrävningen genomförs under ledning av Niğde-museet och med vetenskaplig rådgivning från Balkan-Atlı. Enligt Niğde Tourism Master Plan har verkstaden funnit en mängd olika verktyg, kärnor och fragment som sträcker sig från paleolitiken till kalkolitiken. Området är skyddat som en arkeologisk plats av högsta rang. Planen listar också en separat utgrävning som genomförs av Istanbul Universitet och Niğde Museum om obsidianverkstäderna vid Göllüdağ i Kayırlı by.
En glasets resa.
Obsidians betydelse kommer inte bara från dess överflöd, utan också från att dess ursprung kan spåras. Varje vulkan har sitt eget unika kemiska "fingeravtryck", och arkeologer kan på så sätt avgöra varifrån ett verktyg som hittats på en plats har sitt ursprung. Studien i "Türkiye Jeoloji Bülteni" påminner om Forskare berättar att obsidienen från Göllüdağ, tillsammans med dess unika tillverkningstekniker, spreds till Cypern och viktiga bosättningar i Mesopotamien mellan cirka 8000 och 6000 f.Kr. Öppna kursmaterial från Ankara Universitet framhåller också att produkterna från Kaletepe nådde många delar av Mellanöstern under neolitikum, särskilt norra Syrien och Cypern, vilket indikerar ett handelsnätverk som sträckte sig över stora avstånd. Samma material beskriver att vapnen och verktygen från Aşıklı Höyük tillverkades med råmaterial som hämtades från områdena runt Göllüdağ. En presentation av en cykelled i Masterplanen beskriver Tepecik-Çiftlik-höjden som en by som för nio tusen femhundra år sedan bearbetade obsidienen från Göllüdağ. En annan bosättning på toppen
Årtusenden efter obsidienhistorien etablerades en helt annan bosättning på toppen av Göllüdağ. Enligt provinsstyrelsen är detta en senhititisk stad från 8:e och 7:e århundradet f.Kr., helt omgiven av murar, och en av stadsstaterna i regionen, Tabal. Att många av skulpturerna lämnades oavslutade tyder på att staden övergavs innan den var färdigbyggd. Utgrävningarna påbörjades 1934 av Remzi Oğuz Arık, fortsattes 1968 och 1969 av Burhan Tezcan, och mellan 1992 och 1996 utfördes arbetet under övervakning av Niğde Museum, med deltagande av Wulf Schirmer från det tyska arkeologiska institutet. Enligt en beskrivning av Çiftlik-distriktet finns en relief av en tvåhövdad lejon som hittades under utgrävningarna på Kayseri-museet. Vad kan man se i Göllüdağ idag?
Göllüdağ och dess omgivningar är idag registrerade som arkeologiska och naturreservat, men det finns inget besökscentrum. Enligt Masterplanen nås Kaletepe-verkstäderna via en asfalterad väg till Kömürcü-byn, och därefter cirka en kilometer via en grusväg. Det finns inga faciliteter eller informationsskyltar för besökare på platsen. Provinsstyrelsen skriver att Göllüdağ-området ligger sextio kilometer från provinsens centrum. Planen anger också att vägen till det arkeologiska området på toppen är en lång grusväg som börjar efter byn. En studie i Geological Bulletin beskriver att detta område, som består av branta vulkaner, inte är lämpligt för biltransport förutom den väg som förbinder byarna, men erbjuder däremot vandringsleder med varierande svårighetsgrad. En av dessa är Gösterli-dalen, som börjar vid Gösterli-byn och är cirka två kilometer lång. Längs denna dal kan man se resultaten av vulkanisk aktivitet från olika epoker, och i flodbädden finns riolitblock, obsidienfragment och vulkaniska stenar. Forskare påpekar också att vä Områdets viktigaste regel är att lämna stenarna där de ligger. En glänsande obsidiandel som syns i en sluttning kan se ut som en vanlig sten, men den kan vara en del av ett skyddat område och en viktig del av den kontext som arkeologer studerar. En studie publicerad i "Geologisk Tidskrift" framhäver att vulkanisk aktivitet, utbyggnad av infrastruktur och olagliga utgrävningar skadar området, och föreslår att regionen skyddas som en geopark. Att besöka Göllüdağ innebär att följa i spåren av en hantverkstradition som är hundratusentals år gammal. Det är upp till besökarna att bevara detta arv.
Källor:
- Niğde Provincial Kultur- och Turismförvaltning, Arkeologiska platser, https://nigde.ktb.gov.tr/TR-74408/oren-yerleri.html
- Niğde Provincial Kultur- och Turismförvaltning, Niğdes turistiska masterplan 2025-2029, https://nigde.ktb.gov.tr/Eklenti/139023,nigde-turizm-master-planipdf.pdf?0
- Niğde Provincial Kultur- och Turismförvaltning, Çiftlik distriktet, https://nigde.ktb.gov.tr/Eklenti/48883,ciftlik-ilcesipdf.pdf?0
- Erturaç, M. K., Okur, H. och Ersoy, B., Kulturella och geologiska arvselement inom Göllüdağ vulkaniska komplexet, Türkiye Jeoloji Bülteni 60/1 (2017), https://dergipark.org.tr/tr/download/article-file/283352
- Slimak, L. och Dinçer, B., Kaletepe Deresi 3, En tidig paleolitisk bosättning i Centrala Anatolien som visar stratifiering, TÜBA-AR (2007), https://dergipark.org.tr/tr/download/article-file/1726154
- Ankara Universitet, Öppna kurser, Kursanteckningar om Neolitikum i Centrala Anatolien, https://acikders.ankara.edu.tr/mod/resource/view.php?id=145392
Kommentarer
Skriv den första kommentaren
