Hoppa till huvudinnehållet
Radar Türkiye
Upptäck evenemang i appen
Öppna
Radar Türkiye

De gamla stenbroarna i Ergene, från Babaeski till Lüleburgaz.

Längs den gamla vägen från Istanbul till Edirne, i den del som passerar genom Kırklareli, finns det tre stora stenkallar med några kilometers mellanrum.

Radar TürkiyeRadar Türkiye25 Ekim 2026
Inga betyg ännu

Logga in för att gilla och betygsätta

De gamla stenbroarna i Ergene, från Babaeski till Lüleburgaz.

Här är en översättning av texten från turkiska till svenska:

På den gamla vägen mellan Istanbul och Edirne, som passerar genom Kırklareli, finns tre stora stenkallar med några kilometers mellanrum. Dessa broar, som spänner över floden Lüleburgaz, själva floden Ergene och bäcken Babaeski, används fortfarande idag för både fordon och fotgängare. Denna text handlar inte om att presentera dem enskilt, utan om att förklara varför de finns där: den militära och handelsvägen som sträckte sig till Balkan, de gästgiverier som byggdes längs vägen, hur stenvalven konstruerades och varför Ergene-området behövde dessa broar. Slutligen ger vi förslag på hur man kan besöka de tre broarna under en och samma dag. Vägen som sträckte sig från Belgrad till Istanbul.

Broarnas historia börjar med vägen. Under romartiden var denna rutt känd som Via Militaris, den militära vägen, och förband Belgrad med Istanbul via Niš, Sofia, Filippopel (Plovdiv) och Edirne. Wikipedia uppger att vägen anlades under det 1:a århundradet e.Kr. och att den var 924 kilometer lång mellan Belgrad och Istanbul. Osmanska riket lade en av sina tre huvudvägar, som användes under europeiska fälttåg, längs denna gamla rutt. I TDV Islamic Encyclopedia beskrivs staden Lüleburgaz som en av de viktigaste platserna längs handelsvägen mellan Belgrad, Sofia, Edirne och Istanbul. Det innebär att under den asfalterade vägen, som vi idag känner som D-100, finns en rutt som under århundraden har använts av arméer, handelskaravaner och budbärare. Denna väg går inte genom en slätt. De otaliga bäckarna som rinner ner från Yıldızbergen i norra Thrakien strömmar söderut och samlas i floden Ergene. Resenären möter vatten vart några timmar, och under regnperioder svämmar dessa vatten över. Utan en permanent bro var det svårt för en tung armé eller en lastad karavan att fortsätta framåt regelbundet. På Kırklareli-guvernementets sida om historiska byggnader förklaras syftet med bron i Lüleburgaz på följande sätt: att överskrida vattnet längs karavan- och postvägarna och att tjäna den armé som begav sig ut på fälttåg under 1500-talet. Gästgiverier och Sokullus Lüleburgaz.

En del av det osmanska vägsystemet var att utrusta vägen med gästgiverier med jämna mellanrum. Enligt TDV Islamic Encyclopedias artikel om karavansarajer var det en del av den osmanska statens politik att bygga karavansarajer för att bebo platser och utveckla öde områden. Karavansarajer, matsal, badhus och marknad byggdes enligt samma plan, och platsen där resenärerna övernattade utvecklades gradvis till en stad. Lüleburgaz är ett av de tydligaste exemplen på detta. I TDV:s artikel om Lüleburgaz berättas det Sinan, specialarkitekter och hastigt byggda broar

Enligt information från guvernören i Kırklareli, fanns det hundratals byggnadsarbetare under ledning av en specialarkitekt, utvald av militärbefälhavaren, i arméerna som var på fält. Denna grupp byggde byggnader och broar längs arméns väg; vissa av broarna byggdes snabbt av trä. TDV:s (Türk Dil Kurumu) artikel om broar ger det mest kända exemplet: Den träbro som Mimar Sinan byggde under sultan Suleymans kampanj år 1538, för att armén skulle kunna korsa floden Prut, hyllades högt och spelade en roll i hans utnämning till överarkitekt. Längs vägen till väst byggdes däremot mer permanenta broar av sten. Guvernörens sida nämner broarna i Haramidere, Büyükçekmece, Silivri, Lüleburgaz och Alpullu som delar av denna sträcka som fortfarande finns kvar idag.

Hur en stenbro håller:
Lasten på en stenbro överförs genom tryck längs valvet. Enligt TDV:s islamiska encyklopedi måste formen på valvet vara anpassad till trycklinjerna för att säkerställa ett jämnt tryck överallt. Romarna använde oftast rundbågade valv, medan turkar, iranier och araber föredrog spetsbågade valv. Eftersom de osmanska mästarna placerade centrumet av cirkeln nära mitten av öppningen, ligger formen på valvet någonstans mellan en halvcirkel och en parabel. Stenen högst upp på valvet kallas "nyckelfsten", medan de första stenarna som vilar mot fundamenten kallas "ankningsstenar". Det som inte syns är lika viktigt: Enligt samma artikel grävs först trästött runt platsen där fundamentet ska vara. Vattnet som samlas i gropen pumpas bort med hinkar och pumpar. Om man inte når en stabil mark, slås träpålar i och deras toppar binds samman med järn. På sidorna av fundamenten, mot flodens riktning, görs utskjutande delar som liknar fören på ett skepp; dessa utskjutande delar, kallade "selyaran" eller "mahmuz", förhindrar att floden urholkar fundamenten och att grenar fastnar. De små avloppshål som öppnas mellan valven släpper också ut överflödigt vatten under översvämningar, vilket minskar broens belastning. När man tittar på broarna över Ergene, är det genom att leta efter dessa detaljer som man bäst förstår dem.

Lüleburgaz stenbro

Stenbron i Lüleburgaz, vid utgången mot Edirne, är en bro med fyra valv som är känd som "Stenbron" av lokalbefolkningen. Enligt Wikipedia är den 92,6 meter lång och 6,05 meter bred. Byggåret varierar i olika källor: TDV uppskattar att den byggdes 1565-66, baserat på inskriptionen på karavansarajat, medan Kulturportalen anger åren 1569-1570, tillsammans med hela komplexet. Efter TDV Islam Encyclopedia beskriver den som en bro med fem spann, 123,80 meter lång, och betonar att den, tack vare sitt centrala spann på 20,05 meter, är den största bron som byggdes av Mimar Sinan. Kulturportalen framhåller att de stenar som utgör den stora valvet är 76 centimeter breda och består av ett enda stycke, och att deras längd kan nå upp till 2,5 meter. Bron har ingen inskription; enligt Wikipedia kallas den "Mehmed Pasha-bron" i "Tezkiretü'l-Bünyan", och ett dokument från 1579 som efterlyser en hantverkare för en bro i Sinanlı tyder på att byggandet påbörjades före detta datum. Eftersom floden Ergenes flöde senare ändrades, har avloppshålen fyllts med jord. Bron restaurerades av Vägtrafikverket under åren 1983-1987. För att få en uppfattning om broens storlek är det bäst att gå ner till stranden och titta upp mot den stora valvet. Babaeski-bron och inskriptionstorn.

Den tredje bron ligger vid utgången av Babaeski mot Lüleburgaz, över floden Babaeski, även känd som "Devil's Creek". Enligt den femradiga dikten som finns i inskriptionstornets mitt, byggdes den år 1633, under Murad IV:s regeringstid. Enligt Wikipedia beskrev Evliya Çelebi bron som ett verk av Çoban Veli Kasım Ağa, som avancerade till positionen som stallmästare vid Janitsjarordern; raden "Denna bro byggdes av en slav på sin herres vägnar" i inskriptionen indikerar att den byggdes av en slav, inte av själva sultanen. Bron är 72 meter lång och 5,85 meter bred; den har sex spann och tio avloppshål. Valvets nyckelstenar, inskriptionen och observationsutkikten är dekorerade med motiv av rosor, tulpaner och blommor. Enligt provinsstyrelsens sida är vaktrummen utsmyckade som spetsbroderi, och det norra rummet har återuppbyggts i enlighet med originalet. Enligt Wikipedia användes bron för att kontrollera utlänningar som kom från Rumelien och reste till Istanbul. Vissa marknadsföringstexter tillskriver också denna bro till Mimar Sinan; men inskriptionen bär datumet 1633, och i källorna diskuteras det om arkitekten var Kasım Ağa eller Davud Ağa. Därför är det mest korrekt att betrakta bron som ett verk från 1600-talet. Ergene-bassängen och berättelserna om bron.

Ergene rinner ut från Yıldızbergen och passerar genom Thrakien med många grenar, och slutligen rinner den ut i Maritsa och når Egeiska havet. Babaeski- och Lüleburgaz-floderna är grenar av detta system. Akarca-bron, som ligger över Ergene vid ingången till Pehlivanköy, är också ett resultat av samma behov. Kulturportalen beskriver den som en bro med sju spann, vars exakta ålder är Efter att ha sett bron i Lüleburgaz, fortsätt till de kvarvarande byggnaderna i komplexet mittemot för att få en fullständig upplevelse. Tågstationen i Alpullu är en bra mötesplats; bekväma skor är användbara för att titta på den stora valvet från kusten. I Babaeski, stanna framför inskriptionspaviljongen och studera detaljerna noggrant, och gå sedan ner till floden för att se de sex öppningarna och valven som reflekteras i vattnet. Eftersom alla tre broarna är öppna för trafik, var försiktig med fordon när du går över dem, och försök att ta bilder från kusten om möjligt. Eftermiddagsljuset mjukar upp stenens färg. Eftersom broarnas skick och tillgänglighet kan förändras över tid, kontrollera aktuell information från lokala källor innan du besöker.

Källor:

Kommentarer

0/1000

Skriv den första kommentaren