Hoppa till huvudinnehållet
Radar Türkiye
Upptäck evenemang i appen
Öppna
Radar Türkiye

Glaciella sjöarna i Bolkarbergen.

Bolkarbergen, som utgör den södra horisonten i Niğde, reser sig som en ogenomtränglig mur mellan den centrala anatoliska slätten och Medelhavskusten. Om man betraktar bergen från de norra sluttningarna kan de verka som en vanlig bergskedja.

Radar TürkiyeRadar Türkiye4 Kasım 2026
Inga betyg ännu

Logga in för att gilla och betygsätta

Glaciella sjöarna i Bolkarbergen.

Bolkarbergen, som utgör den södra horisonten i Niğde, reser sig som en ogenomtränglig mur mellan den centrala anatoliska slätten och Medelhavskusten. Från de norra sluttningarna kan de framstå som en vanlig bergskedja. Men i de högre delarna döljer sig små sjöar i skålar som skapades av glaciärer för tusentals år sedan. I denna artikel berättar vi om Bolkargenarnas glaciella historia, hur dessa sjöar bildades och om en groda som bara lever här, allt baserat på officiella rapporter och vetenskapliga studier. I slutet av artikeln hittar du också praktiska tips om hur och när du kan besöka denna höga värld.

**En hög mur i Taurusbergen**

Bolkargenarna är en av de viktigaste bergskedjorna i de centrala Taurusbergen, som skiljer den centrala anatoliska regionen från Medelhavskusten. Enligt register över områden av internationell naturvärde sträcker sig bergskedjan cirka sju mil från sydväst till nordöst, och den stiger gradvis från väst till öst, med sin högsta punkt i nordöst. Den högsta punkten är Medetsiz Tepesi, med en höjd av 3524 meter, och enligt uppgifter är det den näst högsta bergskedjan i Taurusbergen, efter Aladağlar. En stor del av bergskedjan består av hårda kalkstenar, som bildades genom avlagringar i det forntida Tetis-havet och som är hundratals meter tjocka. En studie av Onur Çalışkan och hans kollegor vid Universitetet i Ankara påminner om att den tyske geologen Blumenthal år 1956 delade upp bergskedjan i två delar. Den norra delen, som är mer brant och som påminner om Alperna i sin form, kallas Yüksek Bolkardağ eller Esas Bolkardağ. Det är också här som spåren av glaciärer är mest tydliga. Maden-byen, som tillhör distriktet Ulukışla i Niğde, och den högt belägna Meydan-platån ovanför, anses vara porten till denna höga del av bergen.

**Bolkargenarna under istiden**

Under de senaste istiderna var de högsta delarna av Bolkargenarna täckta av permanent snö och is. Enligt Çalışkan och hans kollegor undersökte Blumenthal höjden på cirquerna (glaciäravsatser) och moränerna och kom fram till att gränsen för permanent snö under Pleistocen låg runt 2700 meter. Glaciärerna rörde sig mest i nordvända dalar och nådde ner till 2000 meters höjd i dessa dalar. I söder- och östvända dalar låg de på högre höjd. Det var först genom arbetet av Attila Çiner och Mehmet Akif Sarıkaya från Istanbul Technical University som man kunde fastställa när dessa glaciärer avancerade och drog sig tillbaka. Forskarna samlade in trettio prover från tre glaciäravsatser och daterade moränerna med hjälp av den kosmogeniska klor-metoden. Enligt studien lämnade de forntida Forskare betonar att dessa resultat stämmer väl överens med glaciologiska data från andra berg i Turkiet och Medelhavsområdet.

Sjöarna i cirquarna:
När glaciärerna smälte lämnade de efter sig fördjupningar. Vissa av dessa halvcirkelformade gropar, kallade cirquar, fylldes med vatten och bildade sjöar. En rapport om miljötillståndet i provinsen Niğde beskriver att det finns sjöar i Aladağlar- och Bolkarbergen som bildats genom glacial erosion. Register över viktiga naturområden identifierar de två främsta sjöarna i Bolkargruppen som Karagöl och Çiniligöl, och noterar att den höga alpina zonen är täckt av snö fram till slutet av juli. Karagöl är den mest kända av dessa sjöar. Enligt miljörapporten är sjön ungefär sextio hektar stor och har en djup på upp till tolv meter. Çiniligöl ligger också i samma höga zon, något ovanför Karagöl. Även om olika källor anger olika höjder för de två sjöarna, ligger båda över 2500 meter. Området runt Karagöl och Çiniligöl, inklusive Meydan-högslätten inom gränserna för gruvbyen, är ett område av hög naturvärde. Enligt miljörapporten förklarades samma område som ett lokalt våtmarksområde genom ett beslut från guvernören i Niğde år 2014.

Is under skräp:
Bolkarbergens ishistoria slutar inte med sjöarna. Under en fältstudie i augusti 2010 identifierade Çalışkan och hans kollegor sju glaciala områden täckta av skräp i Karagöl- och Alişan-glaciärerna, belägna i cirquar över 2900 meter och vända mot norr. Dessa glaciärer är täckta av stenmaterial. Eftersom täcket fungerar som isolering smälter isen från insidan och underifrån, inte från ytan. De största är Medetsiz- och Eğerkaya Batı-glaciärerna, som båda täcker en yta på ungefär 0,23 kvadratkilometer. Den mest intressanta av dessa är Kopuk-glaciären, som har tre små glaciära sjöar på sin yta. Enligt forskarna är den äldsta av dessa, Kopuk Göl, nästan perfekt cirkelformad, med en diameter på femtio meter, omgiven av isväggar som reser sig tio meter upp. Dess gröna vatten indikerar att den är relativt grund och innehåller organismer som alger. Bredvid den ligger Küçük Göl (lilla sjön) och Uzun Göl (långa sjön). Genom att jämföra fotografier tagna av Blumenthal på 1950-talet med dagens utseende har det konstaterats att glaciärens kant inte har minskat nämnvärt under de senaste sextio åren. Forskarna förutspår att de två sjöarna, Kopuk Göl och Uzun Göl, kan förenas i framtiden på grund av erosionen av gränsen mellan dem.

Den tysta grodan:
Glaciära sjöar i Bolkargruppen är hem åt en TÜBİTAK:s vetenskapsmagasin "Bilim Çocuk" beskriver hur arten skyddades genom Bernkonventionen år 1984. Enligt samma artikel ledde karpar som släpptes ut i Karagöl för många år sedan till en minskning av grodor och deras ägg, och personer som kom till sjön för att fiska skadade också arten. Tidningen påpekar att torrogrodorna inte lever i vattnet hela tiden, utan i kolonier i gräsmarkerna runt sjön. Därför är det bästa man kan göra för dessa små varelser att gå genom gräsmarkerna utan att trampa ner dem och att hålla sig till stigarna.

Gräsmarkernas och klippornas rikedom:

Sjöarna omges inte bara av grodor, utan också av en rik växtlighet. Enligt register över viktiga naturområden präglas de södra sluttningarna av ett medelhavsklimat, medan de norra sluttningarna har ett kontinentalt klimat som är typiskt för Centralanatolien. De fuktiga mikroklimaten i de djupa dalarna i söder utgör också en tillflyktsort för vissa sällsynta arter. En miljörapport beskriver att en stor del av området är täckt av barrskogar i Taurusbergen och högt belägna gräsmarker i Medelhavet, medan de norra sluttningarna domineras av vidsträckta bergsslätter och glesa skogsområden. Register över viktiga naturområden betonar att intensiv betning och insamling av ved utgör den största belastningen för växtligheten, särskilt på de högt belägna slätterna. Enligt miljörapporten har Bolkarlar de största högt belägna gräsmarkerna i Medelhavsregionen. Antalet kända växtarter är 674, varav 101 är unika för Turkiet, och 21 endemiska arter är hotade. Rapporten tillägger att endast ett tiotal arter förekommer på en enda plats i området, och att flockar av vildhästar kan observeras på de högt belägna platåerna. Rapporten nämner också arter som är unika för Turkiet, inklusive en pälsödla och en liten insektätande art som kallas "arıpasa" på turkiska.

Hur och när man besöker:

En turistplan för Niğde-provinsen beskriver en rutt för vandring i Bolkarlar, som sträcker sig från Madenköy till Çinili Göl. Enligt planen är rutten cirka 11,8 kilometer lång, innehåller en total stigning som överstiger 1000 meter och har en svårighetsgrad på 2. Stigarna leder först till Meydan Yaylası, sedan till Karagöl och slutligen till Çinili Göl, med utsikt över de glaciella sjöarna. Planen beskriver att i april och maj växer snödroppar, krokusar och "mavi nevruz" under snön, och att i juni täcks platån av gula och lila blommor. Meydan Yaylası ligger 5 kilometer från Madenköy och 7 kilometer från Darboğaz. De höga Bolkarlar utgör en krävande bergsomgivning. Snö kan ligga kvar ända till mitten av sommaren, väd Miljö- och stadsutvecklingsministeriet, Niğdes provinsmiljö- och stadsutvecklingskontor, Rapport om miljöstatus i provinsen Niğde, 2016, https://webdosya.csb.gov.tr/db/ced/editordosya/Nigde_icdr2016(1).pdf

Kommentarer

0/1000

Skriv den första kommentaren