Ayasofyas 1500-åriga historia.

Här är en översättning av texten från turkiska till svenska:

På ena sidan av Sultanahmet-torget står Sultanahmet-moskén, och på den andra sidan står Hagia Sofia med sina rosa väggar, fyra minareter och en stor kupol. Den nuvarande byggnaden invigdes år 537, vilket innebär att den har stått kvar i över femton århundraden. Under denna långa tid har den varit det största tempel i imperiets huvudstad. Kupolen har kollapsat och byggts om flera gånger, den omvandlades till en moské efter 1453, blev ett museum genom ett beslut år 1934 och återinvigdes som en moské år 2020. Dess officiella namn är nu Hagia Sofia-i Kebir-moskén. I denna artikel berättar vi historien om byggnaden i kronologisk ordning, visar vilka spår från varje epok som du kan se idag och sammanfattar hur du kan besöka Hagia Sofia som en moské. Vi fokuserar på själva byggnaden och dess dokumenterade historia, snarare än politiska debatter.

**Tre byggnader på samma plats**

Hagia Sofia reser sig på den första höjden på den historiska halvön, i hjärtat av den gamla staden. Den första byggnaden på denna plats var en basilika med ett trägolv, byggd under 4:e århundradet. Den tillskrivs vanligtvis kejsar Konstantinus den Store, men enligt TDV Islamic Encyclopedia slutfördes den faktiskt under hans son, kejsar Konstantinus II, och invigdes den 15 februari 360. Den förstördes i en brand under ett uppror år 404. Kejsar Theodosius II byggde om byggnaden med fem skepp, och den andra byggnaden invigdes den 10 oktober 415. Denna andra byggnad brann också ner i Nika-upproret i januari 532, tillsammans med en del av palatset och andra offentliga byggnader. Du kan fortfarande se spår av den andra byggnaden idag. Under utgrävningar som utfördes av den tyske arkeologen Alfons Maria Schneider på västra gården under 1930-talet, hittades kolumner, kapitäl och reliefer i marmor. Dessa delar står nu bredvid huvudingången och i trädgården. Utgrävningarna visade också att golvet i den andra byggnaden låg ungefär två meter under dagens golv. När du närmar dig ingången, ta en titt på dessa stenar från utgrävningsområdet. De berättar på ett konkret sätt att dagens Hagia Sofia är den tredje byggnaden på samma plats.

**Kupolen som reste sig på fem år**

Efter Nika-branden ville kejsar Justinianus bygga en större och annorlunda byggnad än tidigare. Han gav i uppdrag till två personer från Västasien. Den ena var Anthemios från Tralles (nuvarande Aydın), och den andra var Isidoros från Miletos. Material hämtades från hela imperiet, och även bearbetade delar från tidigare byggnader samlades in. Åtta stora röda porfyrkolumner hämtades från Heliopolis i Egypten, kolumner från Artemis-templet i Efesos, från Kyzikos Kubbenas utformning, med sina halvkupoler som gradvis minskar mot öst och väst, och med pelare, valv och tunnlar som bär dess vikt mot norr och söder, resulterade i ett sammanhängande utrymme som täckte hela den inre ytan. Flera mått ger en bättre förståelse för dess storlek. Byggnaden är ungefär 100 meter lång och 70 meter bred. Kubben sträcker sig 55,60 meter över marken, och dess inre diameter varierar mellan 30,80 och 32,60 meter, eftersom den under århundraden av reparationer har förlorat sin perfekta cirkelform och närmar sig en ellips. Från kubbens topp sträcker sig fyrtio ribbor som löper genom fönstren och ner till de triangulära stödstrukturena (pandantiver), och som påminner om vajrarna i ett parasoll, och som överför vikten ner till pelarna. Inuti byggnaden finns 107 pelare, varav 40 i den nedre våningen och 67 i gallerivåningen. De flesta av dessa är gjorda av en enda sten och har hämtats från äldre byggnader. De inre väggarna är beklädda med färgstark marmor och porfyr. Vissa marmorplattor är delade på mitten och placerade sida vid sida, vilket skapar symmetriska mönster som påminner om sidorna i en öppen bok. Var särskilt uppmärksam på dessa plattor i väggarna i den inre förhallen. Som TDV påpekar, har det alltid varit en utmaning för byggnaden att bära denna vikt. De stora stödpelarna som lades till både under den bysantinska och osmanska perioden är det som har räddat Hagia Sofia och gjort det möjligt för den att överleva till idag. När du går runt byggnaden, kom ihåg att de tjocka, lutande massorna som lutar mot väggarna är spår av en statisk kamp som har pågått i femton århundraden.

Den fallna och återuppbyggda kubben

Kubben genomgick sitt första stora prov bara tjugoett år efter invigningen. På grund av jordbävningen 557 kollapsade den östra sidan av kubben den 7 maj 558. Reparationen utfördes av den unge Isidoros, som var brorson till den ursprungliga arkitekten. Han byggde kubben ungefär 6,25 meter högre än tidigare och använde lättare material i konstruktionen. Byggnaden öppnades igen den 24 december 562. De fyrtio fönstren som omger kubbens bas bidrar till att minska vikten och samtidigt lysa upp det inre utrymmet. Under de följande århundradena fortsatte jordbävningarna att plåga byggnaden. Efter jordbävningen 869 reparerades sprickorna i kubben året efter. Under jordbävningen 986 kollapsade en del av kubben igen. Efter sex års arbete med reparationer, under ledning av arkitekten Tiridat, öppnades byggnaden igen den 13 maj 994. Under det fjärde korståget 1204 förstör Enligt TDV var Hagia Sofia stadens viktigaste moské från 1453 till 1934. Det första minarets byggdes av trä och placerades ovanpå ett av de två små tornen bredvid den västra halvkupolen. Det stod kvar fram till renoveringen år 1574. Det minaret som skiljer sig från de andra genom sin röda tegelsten tillskrivs vanligtvis perioden under Fatih, men enligt TDV är det mer sannolikt att det byggdes under perioden för II. Bayezid. Under perioden för Kanuni Sultan Süleyman placerades två bronsljusstakar, som hade hämtats från Budin och vars ytor var dekorerade med verser, på vardera sidan av mihraben år 1526. Man kan fortfarande se dem där idag. Under Ramadan, särskilt under nattbönen (teravih), under Kadir-nätterna där sultanen också deltog, och under högtidsbönerna, var Hagia Sofia full av en stor mängd människor. TDV nämner också att allmänheten grundade stiftelser för att underhålla moskén. De 17:e århundradets kakelplattor med avbildningar av Kaaba och Medina, som finns i en nisch till höger om mihraben, är minnen från sådana stiftelser.

Mimar Sinans pelare och gravkammare:

Under perioden för II. Selim visades stor omsorg om Hagia Sofia. Hus som omgav byggnaden och skadade den avlägsnades, och Mimar Sinan förstärkte byggnaden med ytterligare pelare för att förhindra kollaps. Vissa av de tjocka stödväggarna runt byggnaden är från bysantinsk tid, medan andra är från osmansk tid. Under samma period byggdes ytterligare ett minaret. TDV anser att det är lämpligt att tillskriva ett av stenminareten till Sinan, med hänvisning till dess likhet med minareten i Selimiye i Edirne. Under perioden för III. Murad tillkom ytterligare två minareter, en predikstol, en talarplats och en läktare. Två stora kuber, huggna ur en enda bit marmor och funna i Bergama, fördes hit och placerades inuti moskén. Under denna tid började man också bygga sultanernas gravkammare runt Hagia Sofia. Den första gravkammaren var för II. Selim. Byggandet började 1573-1574, men eftersom sultanen dog innan den var färdig, begravdes han först i ett tält på samma plats. När byggnaden slutfördes 1576-1577, flyttades hans kvarlevor dit. Gravkammaren, som är ett verk av Mimar Sinan, är kvadratisk med avfasade hörn på utsidan och oktogonal med en galleri på insidan, och täcks av två kupoler. Kakelpanelerna i entréhallen räknas till de finaste exemplen på 16:e århundradets Iznik-keramik. Den ursprungliga panelen på vänster sida togs bort under förevändning att den skulle restaureras och fördes till Frankrike, där den idag finns på Louvren. Den som finns på platsen är en kopia. Därefter bygg Sultanen donerade Çagaloğlu-badet för att underhålla biblioteket. År 1740 lät han bygga en elegant fontän, en grundskola och ett matutdelningsställe (imaret) på gården. Imaretets stora port med utsmyckade detaljer är ett av de finaste exemplen på turkisk barockstil. Insättningarna av dessa tilläggsbyggnader skrevs av Moralı Beşir Ağa, som var ağa (chef) vid Darüssaade. Den mest omfattande osmanska renoveringen utfördes av den schweiziske arkitekten Gaspare Fossati mellan 1847 och 1849, på order av sultan Abdülmecid. Kuppolen, valv och pelare förstärktes, ett nytt sultanrum (hünkar kasrı) och en ny sultanbalong (hünkar mahfili) byggdes där sultanen vilade när han besökte moskén, och ett tidhållningsrum (muvakkithane) lades till bredvid gårdens port. De stora, runda plattorna med en diameter på cirka 7,5 meter, som syns från alla delar av interiören, sattes upp under denna renovering. De bär inskriptioner i kalligrafi av Kazasker Mustafa İzzet Efendi, som visar namnen på Allah, profeten Muhammed, de fyra kaliferna och Hasan och Hüseyin. Under renoveringen blottlades och restaurerades mosaikerna på väggarna och i valv. Byggnaden återinvigdes med en ceremoni den 13 juli 1849. Under jordbävningen 1894 uppstod sprickor i väggarna, och vissa mosaikyta föll av tillsammans med puts.

**Museetiden**

Den 24 november 1934 beslutade ministerrådet att omvandla Hagia Sofia från moské till museum, och den öppnades för besökare den 1 februari 1935. Under denna period togs mattorna från golvet bort. Thomas Whittemore, som fick tillstånd 1931 i namn av American Institute of Byzantine Studies, började arbetet med att blottlägga mosaikerna, och detta arbete fortsatte fram till 1970. De stora plattorna som togs ner på 1930-talet sattes senare tillbaka på plats. Byggnaden som rymde en medresa (religiös skola) som grundades av Fatih, och som senare genomgick många förändringar, revs 1936. Tomten rensades och grunderna blottlades 1985-1986, och 2017 påbörjades återuppbyggnaden av medresan i enlighet med dess ursprungliga utseende. Under museetiden öppnades sultanbalongen (hünkar mahfili) för tillbedjan under en kort period 1980, och sedan igen 1991, och Hagia Sofia började återigen fungera som en moské, om än delvis.

**Återigen en moské från och med 2020**

Efter att rådgivningsorganet (Danıştay) upphävde beslutet från den 24 november 1934, beslutades det den 10 juli 2020, genom ett presidentdek Innan du besöker, kontrollera de aktuella avgifterna och öppettiderna via de officiella meddelandena.

**Besöksregler för Ayasofya (som moské):**

Ayasofya är i första hand en moské, och ditt besök bör återspegla detta. Var uppmärksam på följande:

* Under bönetider är bönen prioriterad. Planera ditt besök så att det inte sammanfaller med bönetider, och undvik särskilt fredagsbönen under eftermiddagen.
* Kvinnor bör täcka håret, och alla besökare bör ha på sig kläder som täcker axlar och knän. Välj diskreta kläder.
* Skor måste tas av innan du går in i bönehallen. Gå inte på mattorna med skor.
* Var tyst inomhus. Gå inte framför personer som ber. När du tar foton, undvik att inkludera personer som ber i bilderna.
* Om du vill undvika folkmassor, är det oftast lugnare att besöka tidigt på morgonen.
Du kan också hitta allmän information om besök i moskéer i artikeln "Det du behöver veta om ett besök i en moské" på Radar.

**Vad du bör titta på inuti:**

Oavsett vilken våning du befinner dig på, börja med att lyfta blicken mot kupolen. De fyrtio fönstren vid kupolens bas är ett arv från ombyggnaden under 1500-talet. Ljuset som strömmar in genom fönstren filtreras genom kupolens stödjande valv, vilket får kupolen att se ut som om den svävar. I de fyra hörnen av kupolen finns pandantiver med vingfigurer, vars ansikten är dekorerade med guld. Dessa tillkom under den osmanska perioden.

Titta på mihraben (böneriktningen). Eftersom byggnadens axel inte exakt överensstämmer med kiblan (böneriktningen), är mihraben placerad något till höger om mitten av apsisen. På vardera sidan om mihraben finns bronsljusstakar som fördes från Budin under Suleymans regeringstid, och till höger finns en marmorpredikstol från Murad III:s tid.

När du går längs den södra sidan av bönehallen, kommer du att se en marmorbalong som är cirka tre meter över marken. Bredvid balongen finns ett kvadratiskt område som är belagt med färgade stenar. Enligt bysantinska källor användes detta område för kröningar, och det innehåller sexton stenar i olika färger.

I närheten av den västra ingången finns två stora marmorkuber som fördes från Bergama under Murad III:s tid. Den större av dessa kuber, som dateras till den hellenistiska perioden, sägs rymma cirka 1200 liter.

Längs den norra sidan av bönehallen, leta efter bronsräcket till Mahmud I-biblioteket. Studera noggrant kalligrafin på de åtta stora tavlorna som hänger på väggarna. Dessa är monumentala exempel på osmansk kalligrafi.

I den västra änden av den norra sidan av bönehallen finns en "svettande kolonn" täckt Under renoveringen 1847-1849 upptäcktes att detta inte var en riktig grav, utan en minnesplatta. Det finns mycket att se även utanför. Titta på pelarnas tjocklek, detaljerna på fontänen tillägnad Sultan Mahmud i innergården, skolan för pojkar och gravarna. Studera särskilt kaklen i entréhallen till Selim II:s grav, och jämför dem med den falska panelen till vänster. Stenarna som står i utgrävningsområdet intill huvudentrén är rester från en tidigare byggnad.

**Utforska området tillsammans:**

Ayasofya kan besökas tillsammans med många andra byggnader i närheten av Sultanahmet. Mellan Ayasofya och Sultanahmet-moskén ligger Haseki Hürrem Sultan-badet, som byggdes av Mimar Sinan för Hürrem Sultan år 1556-1557. Detta dubbelbad, med separata avdelningar för kvinnor och män, är placerat sida vid sida och har samma storlek. Det ligger nära ruinerna av de antika Zeuksippos-baden och har återigen fungerat som ett bad sedan 2011. På baksidan börjar Topkapı-palatsets Bab-ı Hümayun-port. I andra änden av torget ligger Sultanahmet-moskén, och en bit bort ligger Yerebatan-cisternen. Om du planerar en dag i detta område, rekommenderar rutten "Klassisk Sultanahmet-dag" på Radar en tur som sträcker sig från Hippodromen till Süleymaniye. För de som vill utforska byggnader från bysantinska eran finns rutten "Rester från det bysantinska Istanbul". Om du vill börja vid Mimar Sinans pelare i Ayasofya och se hans andra byggnader, kan du läsa artikeln "Från lärling till mästare: Mimar Sinan" för att lära dig mer om hans historia. För en detaljerad rundtur i Topkapı-palatset kan du läsa artikeln "Utforska Topkapı-palatset, gård för gård".

Ett sista tips: Se Ayasofya inte bara inifrån, utan också från avstånd. När du ser den från Sultanahmet-torget, från Sultanahmet-moskén eller från Galata-sidan, förstår du bäst silhuetten som skapas av kupolen och de fyra minareterna som lades till under osmanska tiden – och inser att byggnaden är resultatet av femton århundraden.

**Källor:**

• TDV Islamic Encyclopedia, artikel om Ayasofya, https://islamansiklopedisi.org.tr/ayasofya
• TDV Islamic Encyclopedia, artikel om Selim II:s grav, https://islamansiklopedisi.org.tr/selim-ii-turbesi
• Istanbul Metropolitan Municipality, Cultural Heritage, Ayasofya-gravarna (Selim II:s grav), https://kulturelmiras.ibb.istanbul/ayasofya-turbeleri-ii-selim-turbesi/
• Istanbul Metropolitan Municipality, Cultural Heritage, Haseki Hürrem Sultan-badet, https://kulturelmiras.ibb.istanbul/haseki-hurrem-sultan-hamami/
• T.C. Minister