Hoppa till huvudinnehållet
Radar Türkiye
Upptäck evenemang i appen
Öppna

Altıntepe, ett urartiskt fort i Erzincan-slätten.

På vägen mellan Erzincan och Erzurum, ungefär 15 kilometer öster om staden, ser man en rund kulle som reser sig mitt i slätten.

Radar TürkiyeRadar Türkiye4 Kasım 20265
Inga betyg ännu

Logga in för att gilla och betygsätta

Altıntepe, ett urartiskt fort i Erzincan-slätten.

På vägen från Erzincan till Erzurum, ungefär 15 kilometer öster om staden, ser man en rund kulle som reser sig ur slätten. Denna kulle, som ligger precis norr om vägen, är, enligt Kultur- och turistministeriet, en av de bäst bevarade urartiska bosättningarna som finns kvar idag. Namnet Altıntepe är bekant för alla som är intresserade av arkeologi i Turkiet, men antalet besökare som faktiskt bestiger kulen och betraktar slätten därifrån är fortfarande få. I denna artikel beskriver vi hur fästningen upptäcktes, vad utgrävningarna avslöjade och var man idag kan se dessa fynd, baserat på utgrävningsteamets publikationer och ministeriets register. Kullen är en vulkanisk kon som dominerar landskapet.

Erzincan-slätten är en bördig plats omgiven av höga berg, och i nordost om slätten reser sig flera kullar med vulkaniskt ursprung. Enligt en artikel publicerad 2015 av professor Mehmet Karaosmanoğlu och Halim Korucu är Altıntepe den mest imponerande av dessa, med sin utsikt över slätten. Kullen reser sig ungefär 60 meter över slättens nivå och fungerar som en naturlig utsiktsplats som ger en överblick över hela området. Fästningen är belägen längs en gammal handelsväg som förband öst och väst. Artikeln nämner också att, på grund av denna svårförsvarade position, omgavs kulen av dubbla murar. Kullen har en historia som sträcker sig längre tillbaka än urartiska perioden. Under borrningar under Apadana hittades fragment av keramik av typen Karaz, med en blank, svart yta och dekorativa linjer, vilket tyder på att den första bosättningen sträcker sig tillbaka till bronsåldern.

Özgüçs utgrävning och andra perioden

Den vetenskapliga utgrävningen av Altıntepe inleddes 1959 under ledning av professor Tahsin Özgüç och fortsatte fram till 1968. En artikel publicerad i tidskriften Belleten 1969 dokumenterar att dessa utgrävningar genomfördes på uppdrag av Türk Tarih Kurumu (Turkiska historiska institutet) och Eski Eserler ve Müzeler Genel Müdürlüğü (Direktoratet för antika monument och museer). Özgüçs resultat sammanställdes i en publikation i två volymer; den första behandlar arkitektoniska monument och väggmålningar, medan den andra fokuserar på gravar, ett lagerhus och elfenbensföremål. Dessa publikationer var under lång tid en av de viktigaste referenserna inom urartisk arkeologi, eftersom många av de byggnader som hittades i Altıntepe var de enda kända exemplen av sin typ. Efter de första utgrävningarna förblev fästningen oskyddad och, enligt utgrävningsteamet, plundrades av skattejägare. Den andra perioden av utgrävningar inleddes 2003, under ledning av professor Mehmet Karaosmanoğlu och med stöd av Atatürk-universitetet och Kultur- och turistministeriet. Dessa arbeten ledde inte bara till upptäckten av nya Ministeriets kultursida beskriver denna helhet som en tempel-palatskomplex, en kolonnadsal, ett utomhusområde, tre gravar och en lagerbyggnad. Byggnaden i komplexets centrum är kvadratisk och mäter 13,80 meter x 13,80 meter från utsidan. Grävteamet uppskattar att höjden på denna tornliknande byggnad, med utskjutande hörn och tjocka väggar, är ungefär 14 meter, vilket motsvarar en av sidorna. Byggnaden ligger inuti en innergård omgiven av arkader, som är 27,20 meter x 30 meter. Arkaderna bar träpelare som vilade på 20 noggrant bearbetade stenfundament. Väggarna består av några rader av högkvalitativa huggna stenar i botten och tegel ovanpå, och enligt Özgücs publikation var de innerväggarna, som var gjorda av putsat tegel, dekorerade med färgstarka målningar. Det finns en genomtänkt infrastruktur under byggnaderna. Grävteamet hittade ett avloppssystem som var planerat innan byggnaderna konstruerades och som var riktat mot öst och väst. Bredvid palatsrummen hittades ett badrum med en stenkyl och en toalett i sten; teamet beskriver denna toalett som det äldsta kända exemplet av sin sort. I botten av poolen, som är 13,50 meter x 5,50 meter och ligger mellan den inre muren och rummen, var en lutande yta täckt med små, färgade stenar inbäddade i en lera gjord av en blandning av lera och salt för att förhindra läckage. Apadana är den största representationssalen i Anatolien.

Det som gör Altıntepe unikt inom urartisk arkitektur är den mycket kolonnerade representationssalen. Inom arkeologisk litteratur kallas dessa salar för "apadana". I sin artikel delar grävteamet in denna byggnad i två faser. Den första apadanan var 15 meter x 37 meter och taket bar på sex träpelare. Senare byggdes en ny byggnad på platsen för denna sal, som utvidgades med sex meter mot norr och sydväst. Denna utvidgade apadana, som upptäcktes under Özgücs utgrävningar, är 44 meter x 25,30 meter och taket bar på pelare som vilade på 18 stenfundament i tre rader. Karaosmanoğlu och Korucu beskriver den som den största apadanan från urartiska perioden i Anatolien. Eftersom golvet i salen är två meter högre än omgivningen, placerades en trätrappa framför tröskeln. Två rum har lagts till framför ingången för att möjliggöra passage från den inre gården. Enligt grävpublikationen var väggarna i dessa portrum och i själva salen dekorerade med färgstarka målningar som var målade på torkad puts, en teknik som kallas "secco". Tyvärr har endast små fragment av dessa målningar överlevt; när du besöker salen idag kan du inte se färgerna, utan snarare de Belletens keramiska fynd visar att keramik från Altıntepe vanligtvis formades på en drejskiva av en grov lera i mörka terrakotta- eller rostbruna färger. På sluttningen mot söder finns tre gravkamrar, byggda med noggrant staplade stenar. Enligt arkeologerna har två av dessa kamrar plundrats, medan den tredje upptäcktes under Özgücs vetenskapliga utgrävning. De döda begravdes i stenkistor eller träkistor, ofta klädda i kläder med guldbroderier. En liknande stenkista har ännu inte hittats i någon annan urartisk bosättning. Öster om gravarna reser sig fyra stelae, huggna ur ett enda stenblock, med böjda toppar. De står på en yta på 7,75 meter x 11,70 meter, omgiven av en låg mur. Arkeologerna anser att detta område är det enda kompletta exemplet av sin sort inom urartisk kultur.

Efter urartierna fortsatte Altıntepe att användas. Utgrävningar efter 2003 avslöjade en tidig bysantinsk basilika på den östra sluttningen. Enligt en studie publicerad i "Journal of Mosaic Research" dateras byggnaden till mitten av 600-talet. Den inre ytan är 19,60 meter x 11,30 meter, och golvet, som täcker cirka 220 kvadratmeter, är täckt av mosaiker med geometriska och växtmönster, samt figurer av djur som tjurar, rådjur och panter. Studien anger att byggnaden förstördes under arabiska räder på 700-talet, men att den bysantinska närvaron i fästningen inte upphörde vid den tiden. De romerska murarna på toppen av berget är också ett tecken på denna långa användning.

Var finns fynden idag?

Det bästa sättet att förstå Altıntepe är att besöka de två museerna tillsammans med platsen. Kulturportalen skriver att de viktigaste föremålen från urartiska tider, som representerar den höga konstnärliga nivån, ställs ut på Anatolien Civilisationernas Museum i Ankara. Arkeologernas artikel nämner också att bronskärl, ett guldkärl, silver- och bronsföremål, elfenbensfigurer och hästutrustning från gravarna finns på detta museum. Kulturportalen listar också hjälmar, sköldar och metallföremål bland fynden. I Erzincan bör du besöka Erzincan Museum, som öppnade i sin nya byggnad den 3 maj 2023. Enligt museets webbsida visar arkeologiavdelningen på bottenvåningen modeller av Altıntepe-fästningen och palatsmottagningssalen, metall- och keramikföremål från urartiska tider, och den bysantinska mosaikgolvet från basilikan i Altıntepe. Övervåningen i museet är tillägnad vardagsföremål från Seljuk-, osmanska- och republikanska perioderna. Museet är stängt på måndagar; kontrollera öppettider och inträdesvillkor på museets officiella webbplats innan du besöker.

För Eftersom platsen ligger längs vägen som leder österut från staden, kan den eventuellt besökas samma dag som Ekşisu eller den mer österliga staden Tercan. Utsikten är fri och det finns ingen skugga; mitt på sommaren blir solen intensiv när den reflekteras från slätten. Det är bäst att besöka tidigt på morgonen eller sent på eftermiddagen för att få både svalka och det sidobelysning som framhäver detaljerna i väggarna. Under perioder då utgrävningar och restaureringsarbeten pågår kan vissa områden vara avstängda. Kontrollera den aktuella besöksstatusen för arkeologiska platsen hos Erzincans kultur- och turistmyndighet. Trampa inte på väggarna, rör inte lösa stenar och ta inte med dig några föremål. Skadorna som Altıntepe drabbades av efter de första utgrävningarna visar tydligt varför dessa regler är viktiga.

Källor:

Kommentarer

0/1000

Skriv den första kommentaren