Hoppa till huvudinnehållet
Radar Türkiye
Upptäck evenemang i appen
Öppna
Radar Türkiye

Akarçay-flodens resa, från Altıgöz till Eber-sjön.

Akarçay är en flod som inte når havet. Den börjar i de högt belägna områdena väster om Afyonkarahisar, passerar genom stadens centrum, vänder sedan österut och sträcker sig genom ett stort slättlandskap innan den slutligen mynnar ut i Eber-sjön, mellan städerna Bolvadin och Çay.

Radar TürkiyeRadar Türkiye19 Ekim 2026
Inga betyg ännu

Logga in för att gilla och betygsätta

Akarçay-flodens resa, från Altıgöz till Eber-sjön.

Akarçay är en flod som inte når havet. Den börjar i de högt belägna områdena väster om Afyonkarahisar, passerar genom stadens centrum, vänder österut och korsar en vidsträckt slätt innan den slutligen mynnar ut i Eber-sjön mellan Bolvadin och Çay. Längs denna korta sträcka finns en stadbro från Seljuktiden, en lång karavanbro som bär spår från bysantinska, osmanska och andra epoker, och en sjö som är känd för sina fåglar, vassområden och torka. I denna text följer vi floden från dess källor till sjön och beskriver vad du bör uppmärksamma längs vägen. En flod som ger namn åt ett avrinningsområde.

Artikeln om Akarçay på Wikipedia beskriver att floden ger namn åt ett avrinningsområde i Centrala Anatolien och att den mynnar ut i Eber-sjön. Artikeln nämner också att flodens forna namn var Kokarçay. Även om det vanligtvis anses att floden, som nämns som Aştarpa i hettitiska texter, motsvarar den stora Menderes-floden, hävdar vissa akademiker att namnet faktiskt motsvarar dagens Akarçay. Alltså är till och med flodens namn ett ämne för diskussion. Akarçay uppstår inte från en enda källa, utan växer i takt med att dess bifloder samlas. Enligt Wikipedia är dess huvudsakliga källa Aksu-bäcken, även känd som Araplı-bäcken. Först ansluter sig Seyitler Çayı, som kommer från norr, alltså Kuruçay; sedan följer Çayözü-bäcken, också från norr, och slutligen Kali Çayı från söder, och floden når Eber-sjön med dessa vatten. Eftersom området omges av höga berg når inte havets fuktiga luft hit. Därför varierar vattnet som floden för med sig kraftigt mellan vår, sommar, höst och vinter. Därför kan beskrivningarna från någon som ser floden på våren skilja sig från beskrivningarna från någon som ser den i slutet av sommaren. Inom staden: Altıgöz-bron

Det äldsta spåret av floden i staden Afyonkarahisar är Altıgöz-bron. Enligt Kulturportalen ligger bron i stadens centrum, i Çetinkaya-kvarteret, precis norr om Cirit Kayalığı, och sträcker sig över Akarçay. Bron ligger längs den gamla vägen som ledde från Afyonkarahisar till byn Han, och vidare till Gazlıgöl och Eskişehir. Den får sitt namn från sina sex "ögon", varav två är runda och fyra är spetsiga valv. Kroppen är fylld med grus och täckt med stora, huggna stenar, och det har använts återanvända stenar på vissa ställen. Dessa återanvända stenar är broens mest intressanta detalj. Enligt Kulturportalen kommer de gamla stenskärmarna troligen från teatertrapporna i den antika staden Prymnessos, som idag kallas Sülün. På broens nordvästra fasad, vid platsen för vågbrytarna, finns Den bro som föll i floden och som flyttades till ett museum år 1980 har återinstallerats på sin ursprungliga plats. En historiker som talade med Anadolu Agency uppgav att bron också restaurerades under osmanska perioden, år 1891. Källorna är inte helt överens om broens byggdatum. Provinsens kultur- och turistministerium anger att bron byggdes år 1214 och tillhörde Akkoyunlu-dynastin, medan texten på Kulturportalen anger att kopplingen till Akkoyunlu finns i domstolsprotokoll och att inskriptionen anger de ovan nämnda datumen. I denna text utgår vi från inskriptionen, men när man står framför bron är det tillräckligt att veta att dessa århundraden överlappar varandra. Idag används bron inte mycket, vilket gör den till en byggnad som man kan betrakta lugnt vid flodens strand. Vägen som leder ut mot slätten.

Akarçay-floden, som utgår från staden, vänder österut och leder ut mot en vidsträckt slätt. Enligt artikeln om Eber-sjön på Wikipedia är det område som floden rinner genom en sedimenteringszon som är ungefär hundra kilometer lång och tjugofem kilometer bred, i nordväst-sydöstlig riktning. Emir-bergen i norr och Sultan-bergen i söder omger denna slätt. Flodens ljud avtar här, och den flödar långsamt genom åkrarna och fortsätter mot den andra stora bron, som bär spår av gamla karavanvägar. I Bolvadin, Kırkgöz-bron.

Kırkgöz-bron ligger cirka sju kilometer sydost om Bolvadins centrum, över Akarçay-floden som rinner ut i Eber-sjön. Enligt en nyhet från Anadolu Agency byggdes bron år 1150 av den bysantinske kejsaren Manuel I Komnenos, med fyrtio öppningar. En historiker från Afyon Kocatepe-universitetet, som citerades i nyheten, uppgav att bron var en viktig korsningspunkt för den nord-sydliga karavanvägen som förband Istanbul med södern sedan romartiden, att den användes som huvudväg under seljuktiden och att den var en livlig korsningspunkt under den osmanska perioden. Mimar Sinan var den som byggde bron till sin nuvarande längd. Enligt provinsens kultur- och turistministerium är den södra delen av bron den del som byggdes av Manuel, gjord av marmor och bearbetad basalt, medan den norra delen förlängdes av Mimar Sinan till sextiofyra öppningar. Anadolu Agency skriver att detta arbete utfördes under sultan Suleymans kampanjer till Bagdad och Iran. Sinan lade också till en böneplats, en marmortrappa för att komma ner till vattnet och en inskription till bron. Enligt Wikipedia förlängde Sinan bron med cirka tvåhundra meter norrut och lade till tjugotvå valv. Bron är som en katalog över sten. Enligt artikeln på Wikipedia finns det i mitten mörkt tufsten, med inslag av basalt och vit marmor. I de nedre delarna som är i kontakt med vattnet har man använt basalt och återvunnen marmor för att motstå Här är en översättning av texten från turkiska till svenska:

Wikipedia skriver att vissa delar av flodfåran har förändrats, vilket har lett till att vissa delar av floden har förstörts och andra har blivit begravda under marken. Bron skadades också under befrielsekriget, inskriptionen föll i floden och återfanns senare för att flyttas till ett museum. Idag står bron utanför huvudvägen, mitt bland åkrarna, och sett från luften skär den genom slätten som en linjal. Resans slut: Eber-sjön

Akarçay-resan avslutas vid Eber-sjön. Enligt Wikipedia är Eber Turkiets elfte största sjö och ligger ungefär 967 meter över havet. Det är en sötvattenssjö med våtmarker. Den beskrivs som en rest av en mycket större och djupare sjö från den senaste istiden. Enligt samma artikel fick den sitt namn från en avsjar-turkmensk by och var en gång en del av samma sjö som Akşehir-sjön. Idag förser Eber-sjön Akşehir-sjön med vatten via en kanal. Provinsstyrelsen för kultur och turism uppger att sjön ligger inom gränserna för distrikten Çay och Bolvadin och att den försörjs av källor från Sultanbergen och Akarçay-floden. Sjöns yta är täckt av vass. Enligt Wikipedia kan de röda vassstråna bli upp till fem, eller till och med sex meter höga, vilket gör att sjön i stort sett ser ut som en äng snarare än vatten. Det finns hundratals flytande öar i sjön, som lokalbefolkningen kallar "kopak". Dessa "kopak" bildas när tjocka rötter lossnar från marken och täcks av jord som blåses dit av vinden. En del av de som bor i byarna vid sjön försörjer sig genom att bearbeta vass och halm. Eber är också en fågelsjö. Enligt Wikipedia finns det många flyttfåglar som kommer till sjön för att jaga, häcka på vassöarna eller övervintra, inklusive småtärnor, skedlarvar, dalmatinpelikaner, purpurhöns, storskarvar, rödhalsade törnskator och strandskator. Den 22 juni 1992 utsågs sjön till ett område av högsta naturvärde. Denna skyddsstatus är en bra påminnelse om att man inte ska gå in i vassområdena när man promenerar vid kusten och att man inte ska störa fåglarna. Men det finns en sak man bör veta innan man besöker Eber. Sjöns yta varierar kraftigt från år till år. Enligt Wikipedia var den högsta vattennivån i maj 1969 och den lägsta i oktober 1991, och sjöns yta minskade från 164 kvadratkilometer till 62 kvadratkilometer under dessa två år. Hürriyet Daily News rapporterade i oktober 2018, med hänvisning till lokala medier, att sjön hade torkat ut helt på grund av torka, och att bönderna som levde av vass och fisk befann sig i en svår situation. Så sjön erbjuder inte alltid samma vy; det är klokt att ta reda på vatten När du går över bron, försök att urskilja stenarna från olika perioder; det är det som gör detta besök så speciellt – att se skillnaden mellan den norra delen, som tillkom under Sinans tid, och den södra delen som är kvar från bysantinska tiden. Avsätt de sista timmarna av dagen för att besöka Eber-sjön. Ta med en kikare för fågelskådning och var tyst vid stranden; sjön är som mest livlig under flyttningssäsongerna. Bär vandringsskor, eftersom vägarna runt stranden och bron oftast är av jord och ibland leriga. Eftersom båda broarna är utomhus finns inga specifika öppettider, men planera att lämna innan solnedgången för att få bra ljus och för säkerhetens skull. Denna korta flod, som förser staden med vatten, bevattnar slätten och slutligen mynnar ut i en sjö, gör det möjligt för dig att upptäcka Afyonkarahisar inte bara genom sitt slott, utan också genom sitt vatten.

Källor:

Kommentarer

0/1000

Skriv den första kommentaren